Förbered er på ett extremt långt blogginlägg, men jag har så mycket att berätta!

De första dagarna har minst sagt varit en resa i sig. Jag tar det från början för att inte missa något. Sist ni hörde något från mig var på flygplatsen i Paris. Det var inte så att min fantasi tog slut efter några rader i förra inlägget, utan jag kom inte på att jag kunde slänga upp ett blogginlägg tills det återstod 1 minut av min gratistid. Därav det korta livstecknet. Jag hade som sagt en väntetid på fyra timmar och jag dödade främst de timmarna med en film och en hel del stirrandes på andra människor. Det är så kul att titta på folk och bättre plats än en flygplats får man nästan leta efter. Planet till Marseille gick också smärtfritt och jag fick min väska på nolltid (kan bero på att jag satt allra längst bak i planet (32A) och fick gå av 10 min efter planet landat). Efter att jag fått min väska skulle jag ta taxi till Aix och som de flesta vet är jag en aning bilrädd när andra kör. Sakta och säkert var inte direkt mottot min taxichaufför levde efter och jag blundade nog större delen av resan, haha. Så fram kom jag, vääääldigt fort, men han var i alla fall vänlig och ville försäkra sig om att jag kommit till rätt adress innan han åkte vidare. Så helt dumpad i farten blev jag inte.

Framme vid porten ringde jag på porttelefonen och möttes kort därefter av min hyresvärd, Claude. Claude var som tur del väldigt bra på engelska för att bo i Frankrike och han gav mig en bra genomgång av lägenheten. En sak är säker, jag kunde inte ha hyrt en bättre lägenhet! Den är lagom stor, perfekt planerad och har världens mysigaste altan med utsikt över staden. Pricken över i:et är att den dessutom är superfräsch (alla vet att bilderna på Hemnet oftast annars förskönar verkligheten). För att få en liten uppfattning om hur centralt jag bor så kan jag gå till skolan på 5 minuter och en promenad på 1 minut tar mig till ”the place to be” som Claude uttryckte sig. Det skulle också kunna jämföras med att bo 1 minut från Avenyn i Göteborg. Inte helt fel alltså.

Första lektionen var schemalagd klockan 14:00 på måndagen, så måndag morgon spenderades med att hitta till mataffären. Monoprix, där jag handlar, skulle jag vilja säga är motsvarigheten till ICA Maxi eller Coop. Affären är flera våningar och har de mesta man kan behöva, inklusive mat. Två matkassar blev det och jag fick sen avnjuta en frukost på balkongen.

Men för att komma till det intressanta och en av anledningarna till varför jag egentligen är här så tänkte jag såklart berätta lite om skolan. Jag har lektioner på antingen förmiddagen eller eftermiddagen, som det ser ut nu är det ett rullande schema på varannan dag. Jag fick inte skriva något test första lektionen utan hamnade direkt i ett klassrum tillsammans med 8 andra personer som också läser ”Français Trimestriel” (FT). Väldigt snabbt insåg jag att de övriga ligger en aningens längre fram i sina franskakunskaper. Lektionerna är enbart på franska, inga engelska ord får användas (dock är detta inget som verkar besvära de andra då de får fram vad de vill ha sagt). Jag som normalt sätt inte är den tysta tjejen i klassen är nu tyst. Jag förstår det mesta som sägs på lektionerna, men att formulera en mening ut i de blå är en större utmaning för mig än de andra. Jag har dock gjort en överenskommelse med mig själv att jag ska ge kursen 2 veckor innan jag yttrar mig om att jag kanske inte når upp till nivån som förväntas och ser om det går att byta grupp (vad hände med nivå-indelningen liksom?!). Det är alltid bra att utmana sig själv, men blir den för stor kommer det nog hindra mig istället för att gynna mig. Vi får se helt enkelt!

Resultatet av alla intryck genom staden, skolan, personer m.m har gjort att det inte är några problem alls att somna på kvällarna (förutom hostan jag FORTFARANDE dras med). Hjärnan går på högvarv hela dagen och när klockan blir 22 slocknar jag. Misstänker att det kommer bli en ändring på det framöver, nattmänniska som jag är.

Eleverna i min franskagrupp har flera olika nationaliteter, vilket jag kan berätta mer om sen, men jag har framförallt fått kontakt med en norsk tjej som heter Ulrikke (mina kollegor och mina närmaste, ni förstår det ironiska med att det är norska av alla språk jag får dras med). Förutom att vi slipper prata franska hela tiden för att kommunicera har vi nog klickat personlighetsmässigt, samt lite kunskapsmässigt också. Jag tror hon är en aningens vassare på franska än mig, men till skillnad från resten av gruppen bildar vi just nu en egen klick. Hur som helst, känns kul att ha fått kontakt med en sån rolig tjej!  

Jag håller tummarna för att min utvecklingskurva gå spikrakt uppåt för just nu är franskan ingen dans på rosor. Jag visste att det skulle vara svårt men just nu känner jag mig lika blond som min hårfärg. Det jag hunnit utforska av Aix än så länge ÄLSKAR jag, det är en otroligt fin och häftig stad (du får föreställa dig ett tacktal här Axwellhouse).

Igår var jag och Ulrikke ute på stan för första gången, det är fullt med folk ute på gatorna och det finns gott om ställen att gå till. Vi mötte upp en annan svensk tjej, hennes kompis samt lite engelsktalande tjejer och killar. Det var en utmaning att hålla sig vaken tills vi skulle gå ut men väl ute hade vi det väldigt roligt! Det roliga med den här resan är alla ny människor man träffar och jag tror det kommer bli en hel del nya ansikten framöver.

Nu sitter jag och surfar på skolans internet innan min lektion börjar klockan 14. Det lutar åt att jag väntar med att skaffa internet i lägenheten för det händer så mycket annat just nu att jag inte orkar anstränga mig. Jag har i alla fall skaffat ett franskt kontantkort till mobilen, så nu är det bara att ringa papi!

Uppdateringen kommer därför bli lite sporadisk, men bättre än ingenting. Hoppas ni njutit av min milslånga uppsats. Vill ni veta något specifikt? Lämna en kommentar!

Bise!