Måndag, igen. Vilken helg det har varit! Jag tar det som vanligt från början…

I torsdags var jag först inte så taggad på att göra något men humöret ändras snabbt och det känns som om vi måste passa på när vi är här så runt 22-tiden samlades vi för att tillsammans gå till ett ställe där en kille skulle spela saxofon live tillsammans med den vanliga ”klubbmusiken”. Det var jag, Win, Charlotte och Maja. Vi njöt att goda drinkar och bra musik, efter ett tag ville vi dock gå vidare för att gå till en av våra favoritpubar. Alltid mycket folk, härlig stämning och billig öl. Kvällen blev inte allt för sen och på fredagen hade vi eftermiddagslektion så allt var i sin ordning. Det gäller att välja sina sena kvällar!

På fredagslektionen skulle vi säga hejdå till en av våra lärare som vi har haft sen allra första veckan här, Christine. Hon hade föreslagit att vi skulle göra någonting annorlunda för nöjets skull och tacka för vår tid tillsammans. Med det sagt inledde vi därför fredagens lektion med att ha ostkalas. Himmels vad mycket ost hon hade köpt, och nu vet jag ju faktiskt vad jag gillar för ost mer än brie, hehe. Tycker det är svårt i vanliga fall att komma ihåg namnet på ostar man äter och väl i affären vågar jag inte chansa hej vilt eftersom det kan gå helt fel. Så nu har jag noggrant skrivit upp vad ostarna heter så jag vet vad jag kan köpa nästa gång!

Efter lektionen, som var riktigt seg den sista timmen då alla bara ville gå hem, gick jag med Ulrikke hem ett tag för att senare ta oss till Charlotte. Vi hade kommit överens om att laga mat tillsammans och ha det allmänt trevligt. Ingredienser för fajitas inhandlades på Monoprix och Win kom även för att möta upp oss då. En hel kväll då vi pratade franska, åt god mat och drack gott vin. Sådana kvällar får gärna gå i repris. Matkoma och bekväma bestämde vi oss dock för att inte gå vidare ut, utan alla gick hem till var och en för att få lite skönhetssömn.

Lördagen hade vi planer på att åka till Avignon med Wins bil. Klockan ett möttes vi upp framför hennes lägenhet, satte på gamla goda låtar, skruvade upp volymen på hösta volym och sjöng tills lungorna inte orkade mer. Det är en sak jag saknar med att vara här, sitta själv i bilen, köra längs vägarna och bara sjunga rakt ut. Snart har det gått tre månader utan att jag har kört bil och ännu mer tid kommer att passera eftersom jag i princip direkt åker till Thailand. Jag undrar om jag blir som min syster och inte hittar vägen längre…nja, jag tror jag kommer ihåg. Nemas problemas.

Avignon var riktigt fint dock en aning molnigt då solen valde att gå i moln när vi kom fram. Vi strosade runt längs gatorna och torgen, tog mycket kort och som vanligt fick vi oss ett gott skratt samtidigt. Jag har lagt upp lite bilder på facebook men hoppas att jag får Wins bilder också, hon har en riktigt bra kamera tillskillnad från min dåliga kamera i Iphonen.

Vi fick riktigt bråttom på när vi kom tillbaka till Aix runt sju-tiden. Kvällen till ära skulle vi fira Charles som fyllde tjugotre. Det blev en snabb dusch, panikfixning av håret och kastade på mig första bästa outfit. Hemma hos Charles möttes vi av ett stort gäng från Luxemburg, och ja det pratade sitt egna lilla språk med varandra. Jag blev lite förvånad att de inte kände någon större skyldighet att byta till engelska eller franska. Engelska förstår vi uppenbarligen bra och om de hade pratat franska hade vi i alla fall kunnat göra ett försök. Så i början av festen kändes det lite halvt obekvämt för mig och Ulrikke eftersom vi mest stod som två fån. Men ju längre in på kvällen desto mer började folk inse att vi inte var så farliga att prata med är vi försöka få till en konversation. Kvällen avslutades riktigt sent då vi efter Charles lägenhet gick vidare till två ställen. Först till en pub och sen till Aix största nattklubb (haha ”största”). Jag trillade i säng runt sextiden, vi dansade som aldrig förr och jag var riktigt glad över att få lägga huvudet på kudden.

Det vi inte riktigt hade planerat så bra var att vi skulle gå till ”Thermes Sextius” på söndag morgon. Klockan halv tio var det avtalat att jag skulle stå utanför Ulrikkes port. Vi båda visste att vi skulle vara trötta men tänkte att det inte gjorde så mycket när man ska äta en underbar brunch och strosa runt i ett spa. Klockan tio över tio vaknar jag av att Ulrikke ringer min svenska mobil. Jag hade ställt tre alarm och kommer inte ens ihåg att jag försökt stänga av dem, min franska mobil hade ringt och mottagit sms. Ja, jag var relativt död när jag vaknade.

Snabb som jag är lyckades jag vara hos Ulrikke en kvart senare och vi begav oss mot Thermes Sextius. Vi blev inte besvikna, jag tror aldrig jag har skådat en sådan stor brunch förut! Jag behöver inte ens gå in på utbudet av desserter. Lite annorlunda än goda muffins om man säger så. Det slutade med att vi, under två timmar iföra morgonrockar och tofflor, satt och åt alla smarriga delikatesser. Efter brunchen gick vi och satte oss i bubbelpoolen ett bra tag, sedan gick vi vidare till ”hammam och bastu avdelning”. Det som var lite tråkigt var att utomhuspoolen var stängd, troligtvis för att det inte är högsäsong längre här. Men vilken dag vi fick tillsammans, mycket mysigt!

Efteråt gick vi hem till Ulrikke och beslöt oss för att fortsätta vår härliga och avkopplande dag. Vi tittade på två filmer och lagade ugnspannkaka till middag. Vi tittade på Twiligt, Breaking Dawn part I i förhoppning om att part 2 skulle sändas här i Aix nu när den haft premiär. Dessvärre fann vi att den enbart går på den franska biografen och jag vill inte se del 2 utan full förståelse för vad de säger. Så, planen blir väl att se den söndag kväll i Sverige innan jag åker till Thailand. Haha. Jag kan ju inte åka till Thailand och vänta ytterliga tre veckor på att få se den. Sedan såg vi en tecknad film ”Brave”, men jag tror båda två, definitivt Ulrikke lyckades slumra till under filmens gång. Klockan halv elva återvände jag hem till min lägenhet, komponerade början av detta blogginlägg och slocknade snabbt därefter.

Idag har vi haft förmiddagslektion och en ny vecka väntar. Jag är mest exalterad över att spika alla planer till vår skidresa till helgen. Men efter nästa helg kan någon göra så att tiden gå extra sakta…Jag vill inte lämna Aix, alla under bara människor, upplevelser och fina minnen jag fått här. Bästa att leva i nuet, så dessa två sista veckor ska jag göra till de två bästa!