Ingen vettig rubrik och inga bilder. Skärpning, jag vet. 

Presentationen om Sverige i fredags gick okej och det var skönt att äntligen få ta helg när klockan slog halv ett. Vi var några timmar efter i sömnen då vi var ute på torsdagskvällen för att umgås lite. I alla fall, när klockan blev halv ett gick jag och Ulrikke till en park bredvid skolan för att slappa och sola lite. Det slutade dock med att vi bara åt vår lunch där och rätt snabb begav oss hem istället för att sola på balkongen. Jag hade en svart långklänning på mig och det var inte läge att ta av sig till bikini i parken. Så väl hemma igen tog vi av oss till bikini, läste lite tidningar och somnade sedan båda två ett tag i solen. Vädret går det fortfarande inte att klaga på och jag hoppas verkligen det håller i sig.

På tal om väder har jag även fått ta del av den franska vinden, den sk. ”Mistral”. Det är fortfarande varmt men det blåser väldigt mycket, så mycket att parasollerna på uteserveringarna faller till marken. Som tur är det inte en kall vind utan mer en ljummen. Dagen efter en fin ”mistral” upplevelse märker man dock stor skillnad, då känns det nästan som om allt i hela stan står stilla. Lugnet efter stormen som man så klyschigt kan säga.

Efter vår solsession på balkongen i fredags hade vi inte större lust att laga mat och båda var lättövertalade när vi kom på att vi kunde gå till den marockanska restaurangen igen. Sagt och gjort återvände vi till vår guldgruva och efter ytterligare en fantastiskt middag gick vi hem för att förbereda oss för en kväll tillsammans med Emma. Vi hade planerat en mysig början hos mig med lite vin, ost och kex och planen var sen att gå ut för att dansa. Vi hade det så trevligt som det kunde bli och vid tolvtiden begav vi oss ut på stan för att hitta ett dansställe. Det finns ett ställe som är lite mer känt än de andra och som sägs vara ett riktigt bra dansställe, men där var det 20 euro inträde per person. 20 euro? Inte riktigt det vi känner att lägga pengarna på, speciellt inte när allt annat är relativt billigare i allmänhet här. Vi gick därför vidare till en klubb vi hade gått förbi några gånger förut och blev belönande med en riktig fullträff. Det var skön stämning, bra musik och civiliserat folk (bästa sättet vi kunde beskriva det på). Dans blev det och en relativt sen kväll ledde till att vi sov ganska länge på lördagen. Med några timmar sömn kort under natten till fredagen behövde vi nog ta igen lite.

Lördagen hade vi inte planerat något speciellt och tog därför en stressfri dag på stan och strosade omkring som vi kände för. Lördagen var om ännu varmare vilket fick oss att återvända hem efter några timmar för att ta in de sista soltimmarna på balkongen. Däremot blev vi lite rastlösa när det började närma sig sex-tiden och det resulterade i en powerwalk för oss två. Som tur var lyckades vi hitta en väg som faktiskt ledde oss till en park som var stor nog att få till en okej promenadrunda. Vi stannade även i parken för att göra lite styrkeövningar (det är pinsamt hur mycket träningsvärk jag har idag) innan vi gick hem.

Vad är då en lördagskväll utan utgång i Aix? Skämt å sido, men vi gick även ut på lördagen. Det blev en favorit i repris, kvällen började hos mig tillsammans med gänget och vi gick sen vidare till vårt nya favoritställe. Kvällen fick en liten annorlunda avslutningen och vi kom i säng riktigt sent. Det gjorde oss däremot ingenting då kvällen var grymt lyckad och söndagen bjöd på molnigt väder när vi vaknade. Vi hann se på en film i samband med frukosten och sen var det dags för Ulrikke att packa ihop sina saker för att flytta till hennes egen lägenhet. Jag glömde uppdatera er om det i veckan, men tanken var ju att Ulrikke skulle byta lägenhet mycket tidigare. Dock skedde det ett litet missförstånd mellan parterna så hon fick beskedet att det inte skulle kunna ske fören på söndag eftermiddag. Surt för henne att behöva vänta men det löste sig ändå bra då hon kunde fortsätta bo hos mig veckan ut. Det har varit supermysigt med sällskap och de kommande dagarna kommer det säkert kännas lite tomt för min del. Det är tur att vi inte bor så långt ifrån varandra nu ändå!

Så efter vi meckat över hennes bagage till lägenheten gick jag sedan hemåt för att utföra lite hederliga och nödvändiga vardagssysslor, såsom tvätta, städa och handla mat. Jag han med att titta på lite film mellan tvättvarven och senare på söndagskvällen mötte jag upp de andra för en kaffe. En lugn och härlig söndag.

Idag börjar skolvecka nummer tre och det är dags att ta nya tag. Jag räknar däremot att denna vecka ska innehålla lite mera träning, det var riktigt skönt att få känna att kroppen lever på ett positivt sätt. Målet blir tre gånger i veckan, mer än så har jag inte tid med, säger vi.

Gårdagen spenderade vi till en början på skolan och sen fortsatte lektionen med ett besök på biblioteket. Jag tror det var tänkt att vi skulle gå med i en bokklubb, men det visade sig att vi var så många i klassen och det var svårt att få ihop det så allt slutade med att vi satte oss på en uteservering och avslutade lektionen med en öl som skolan bjöd på. Hade knappast varit en lösning som hade funkat i Sverige. Hur som helst efter det gick jag och Ulrikke på restaurang-jakt. Vi ville passa på att vara lite på stan och få ännu mer känsla för vad staden har att erbjuda. Vi hamnade tillslut på en marockansk restaurang som bjöd på en ordentlig smakupplevelse. Bästa hittills i Aix. Lär bli en restaurang som får många besök till av oss. Efter gick vi belåtna hem till mig (då Ulrikke byter lägenhet ikväll sov hon en natt hos mig emellan) och fortsatte kvällen med lite ost och kex. Jag undrar hur mycket ost och kex jag kommer att ha ätit innan jag åker hem. Måste börja ta tag i träningen snart annars kommer ni inte känna igen mig när jag kommer hem.

Idag hade vi morgonlektion och den flöt på som den skulle. Det är först nu jag faktiskt märker att jag lär mig och utvecklas, det är fortfarande väldigt svårt att hänga med i de andras tempo men jag är inte lika lost som jag var i början. Efter lektionen idag gick de flesta av oss och åt på en restaurang och sedan blev de lite strosande kring affärerna. Det finns så mycket att välja på här, gällande restauranger, caféer, butiker m.m, att man nästan får beslutsångest vad man än ska göra. Än så länge klagar jag inte, varje nytt café man inte testat är en ursäkt att fika.

Nu sitter vi i skolan igen och jobbar på presentationerna. Eftersom det inte direkt haglade in förslag från er beslutade jag mig för att berätta lite allmän basfakta om Sverige, om våra årstider, om att vi är ett demokratiskt land samt har en kungafamilj, vad typiskt svensk mat är, om högtider som t.ex. midsommar och såklart om Zlatan. Lär bli en grymt givande presentation, hehe.

Ikväll får jag se om det blir ut på stan ett tag tillsammans med de andra eller om det blir en lugn hemmakväll. I övrigt känns det mer hemma nu än tidigare, börjar också vänja mig vid att faktiskt vara i skolan varje dag. Det är faktiskt lite ovanligt för mig eftersom jag spenderat sista året genom att studera på distans. Känns lite konstigt att ha en lärare och en klass, på riktigt, och inte bara rent virtuellt. Roligt dock! Kommer nog bli ett sammansvetsat gäng när terminen är slut.

Nu ska jag slutföra presentationen och inte sitta här. Ulrikkes lägenhet som hon ska byta till är rena drömmen, nästan lite för bra för att vara sant. Så jag slänger upp lite bilder på den med sen när jag fått chansen att fota. Den är lite mer franskpräglad än min, men ändå modernt inrett. Superfin!

Till dess, bise!

ps. "Un péché mignon" är ett franskt uttryck som betyder på ett ungefär "a guilty pleasure". Ni kommer höra det många gånger under den här resan. 

Jag tänkte fortsätta berätta om fredagen och även vad min helg har bjudit på.

Fredagslektionen bjöd på en presentation om Spanien för att sedan övergå till en rundad tur av vår lärare som agerade guide. Kan inte riktigt säga att det var en jobbig fredagslektion med andra ord.

Efter rundturen satte sig jag och Ulrika på ett café, njöt av att helgen var på ingång och att första skolveckan var över. Efter det bestämde vi oss för att ha en liten filmkväll hemma hos mig. Självfallet ville vi försöka få ut något av filmen mer än själva filmen, vilket gjorde att vi kollade på en fransk film med svensk text. Tyvärr gick det inte att ändra subtitels, men man måste ju börja någonstans i alla fall. Emma joinade oss också och strax därefter Berend (Emma kommer från Sverige och Berend från Nederländerna). När filmen var över ville de andra dra ut, men jag stannade kvar hemma. Veckan som gått har definitivt tagit ut sin rätt och jag var rejält trött. Både kroppen och huvudet skrek efter lite skönhetssömn.

Innan jag somnade fick jag ett sms från Ulrikke att Berend hade föreslagit att vi alla skulle åka till stranden dagen därpå. Det är såklart inget man tackar nej till! Så på lördag samlades vi alla klockan 12 hemma hos Berend för att köra till en stad, vars namn jag inte har en aning om vad den heter, för att lägga oss på stranden. Lyckligtvis för oss andra körde Berend från Nederländerna hit till Aix så vi hade därmed en bil att tillgå. Tillsammans åkte sedan jag, Ulrikke, Emma, Berend och Jamie (Jamie är från Canada) ut på en liten roadtrip. Efter lite felkörning kom vi fram och kunde avnjuta en hel dag på stranden. Emma hade kommit på idén att när vi kom fram till stranden fick vi enbart prata franska med varandra (annars pratar vi alla engelska med varandra). Den som pratade engelska fick ett straff genom att dricka en sup av en inte så god rom. Jag kan glatt säga att romflaskan nästan var full när vi lämnade stranden. Dock fick vi nog när klockan var runt halv fem av att prata franska med varandra och ingen protesterade när vi bytte tillbaka till engelska. Ingen av oss, förutom Berend, känner sig direkt säker på det franska språket och saknar framförallt ordförrådet för att kunna ha ett givande samtal. Det blev väldigt många fattiga fraser som ”vattnet är kallt”, ”ska vi bada?” ”det är fint här”. Utomstående måste trott att universum parat ihop fem skygga personer i ett och samma gäng. Haha. Så när klockan var halv fem kändes det väldigt befriande att faktiskt kunna skämta lite med varandra, mer än att skratta åt att vi var så dåliga på franska. Idén i sig är dock väldigt bra, vi måste tvinga varandra att försöka prata mer franska. Däremot kom vi fram till att en halvdag räcker när man väl hänger en hel dag tillsammas. Lördagen bjöd alltså på en fin strand, massa sol & bad, baguetter, ost, salami, vin, kaotisk fransk trafik, hög musik och framför allt ett härligt gäng människor.

Lördag kväll, efter att vi kommit hem runt halv åtta tiden från stranden, var det bara hem och byta om, slänga i sig lite mat, för att sen gå ner på stan. Det blev en rätt tidig kväll då vi hade planerat en soft pubkväll men lyckades påbörja ett försök till en hel utekväll. Tillslut hamnade vi lite mitt emellan planerna och det slutade med att vi gick hem runt ett-tiden. Jag och Ulrikke skulle iväg på söndag morgon för ytterligare en utflykt så det var trots allt det bästa beslutet.

På söndag ställde jag klockan tidigt eftersom det var samling klockan nio för vår färd till Arles. Jag och Ulrikke passade på att sova lite på vägen dit och vi ankom sedan en timme senare till Arles utvilade. Vi bestämde oss ganska fort för att utforska Arles på egen hand istället för att hänga med alla andra (alla andra bestod till större delen av pensionärer och folk som inte gick på vår skola). Vi började dagen i Arles med att ta en croissant och en kaffe, dessa croissanter börjar bli riktigt farliga nu… Hur som helst, sen fortsatte vi gå enligt en rutt vi kände skulle täcka in de flesta historiska punkterna på kartan vi hade fått över Arles. Vi fick bland annat se var Van Gogh höll till när han skapade sina mästervärk. Vi fick även se en arena som förr i tiden användes av gladiatorer, men som på senare tid användes för tjurfäktning. Jag uppfattade inte riktigt om den användes för något just nu, annat än som en turistattraktion, men mäktig var den.

Det bästa Arles bjöd på var alla fina gränder, med otroligt vackra (ja mamma, jag sa vackra) hus med dörrar och fönster i alla möjliga färger. Populärast var blåa dörrar, vilket Ulrikke tog så mycket kort på att vi skojjade om att hon kunde börja nischa sin instagram - ”blåa dörrar i Provence”. Så efter flera timmar gåendes i fina gränder och tagit in det historiska med Arles var det dags att bege sig till stopp nummer två. Vi hamnade i en stad, som jag inte heller kommer ihåg vad den heter, där vi enbart skulle vara i två timmar innan vi återvände till Aix. Denna stad bjöd på en strand vilket gjorde att jag och Ulrikke beslutade oss för att spendera de två timmarna med att göra ingenting mer än att ligga på stranden och sola. För att summera dagen var den väldigt mysig och på ett sätt återhämtande för oss. Det var ingen stress och det var kul att få se ännu mer av Frankrike.

Efter denna första vecka i Aix kände både jag och Ulrikke att det var skönt att få samla ihop sig lite inför kommande vecka och skiljdes därför strax åt efter vi kommit tillbaka till Aix. Söndagskvällen har spenderats med lite film, lite franska och denna text jag nu precis publicerat på bloggen. Trots att det bara har gått en vecka känns det som om jag varit här ganska länge. Det har redan hänt så mycket och jag har fått tretusen nya intryck att smälta. Självklart saknar jag er alla fina där hemma, men just nu skulle jag inte byta detta mot något annat.

Efter lektionen som snart ska börja, eller i rasten, skall jag bjuda er på en rejäl bildbomd. Bilder från vår rundtur i Aix, bilder från stranden och Arles. Jag önskar att jag hade haft en lika bra kamera som många av mina kära vänner brukar bära omkring på när jag tagit dessa bilder, men jag hoppas mina bilder bjuder på lite kvalité ändå. Så kika in lite senare idag också!

Bise!

Igår efter lektionen gick vi flera stycken och åt lite sushi, efter det var planen att gå till en park för att sola och få lite skolarbete gjort. Det slutade med att vi fick med oss en flaska vin, lite croissanter och inte så mycket skolarbete gjort. Solen sken för fullt och det fanns inte mycket att klaga på. Möjligtvis flugorna som var väldigt intresserade av både oss och det goda vi hade med oss. Vi satt i parken i några timmar och njöt av livet, sen bar det av hem för att ladda inför en kväll ute på stan.

Kvällen bjöd mer på trevligt sällskap än så mycket dans. Vi började hos en tjej som hette Jenny som bodde i en typiskt fransk lägenhet tillsammans med en fransk tjej. Efter det gick vi och mötte upp några andra och intog lite mer rosé. Eftersom franskakunskaperna är lite olika är det skönt att blandas med lite amerikaner som inte har något emot att prata lite engelska. Men om en vecka eller så ska jag verkligen försöka tvinga mig själv att prata mer franska utanför lektionerna. 

Nu sitter jag åter på skolans terrass och bloggar. När klockan blir tolv ska många ur min grupp samlas för att gå och äta lite crêps innan lektionen börjar vid 14. Jag vet inte hur det blir med uppdatering i helgen eftersom skolan är stängd, men det jag vet är att jag och Ulrikke har anmält oss på en tripp till staden ”Arles” på söndag. Fortsätter vädret som det är nu kommer det nog bli en härlig utflykt! Jag uppdaterar mer om helgen på måndag och slänger förhoppningsvis också upp lite fina bilder samtidigt.

Som ni märker finns det inte mycket som är tråkigt här i Aix. Franskan börjar ge med sig litegrann men är fortfarande på en väldigt hög nivå i min grupp. Jag ser fram emot att se hur mycket jag lärt mig den sista november!  

Bise!

Självfallet skall det komma upp lite bilder så ni får se hur jag har det. Lite kommer upp på instagram (kindane), men jag vet också vad en blogg är utan bilder – tråkig! Så det ska bli ändring.

För att gå in lite mer detaljerat på saker och ting (nu när jag fått ut de första nödvändiga) så tänkte jag berätta lite mer om vår utekväll i tisdag. Jag och Ulrikke träffade som sagt upp den svenska tjejen, Emma, som i sin tur hängde med ett stort gäng. Där var det en blandad kompott med urval från Nederländerna, Canada, USA, Schweiz m.m. Det trevliga var att vi alla lätt kunde kommunicera på engelska, även fast många av de vi var med kunde bra franska, hade de flesta i gruppen engelska som första språk och vi tog den enkla vägen. En sak som jag inte funderat på, som en av de amerikanska tjejerna sa till oss, var att hon var så avundsjuk på att vi kunde prata så bra engelska. Hon menade att vi genom engelskan är tvåspråkiga, på väg att bli trespråkiga, medan hon kämpar livet ur sig för att bli tvåspråkig genom franskan. Vilket är sant, dock försökte jag trösta henne med att mina svenska kunskaper sällan kommer att kunna utnyttjas någon annanstans än i lilla landet Sverige.

Tillbaka till utekvällen. I allmänhet är utelivet mycket mer avslappnat här än hemma (yes, jag är expert efter en kväll). Barer, restauranger, klubbar är helt öppna för vem som helst och stämningen präglas inte av vakter fulla med testosteron. Jag och Ulrikke var först på en pub som hette O’Shannon. Om man ville hänga lite utanför puben i den friska luften tog du helt enkelt ett steg ut (tänk er att du hamnar på en smal kullerstensgata i Gamla stan) och fick istället för att lämna ditt ölglas hälla upp det i ett plastglas. Hade du sen lust, kunde du traska därifrån med ölen i handen. Parfait! I Sverige blir man påhoppad om man ens antyder att man ska ta med sig sin öl ut (i det strikt omringade området) för att ta lite luft. Nej, 1-0 till Aix än så länge. På det andra stället, där vi mötte upp gänget som vi sedan hängde med resten av kvällen, var det gratis Champagne till tjejerna. Mer som mousserande vin skulle jag påstå, men gratis är alltid gott. Efter det gick vi till en mer nattklubbsliknande lokal med lite ”hål i väggen” känsla. En dörr av alla dörrar längst gatan ledde oss in till klubben, men mer uppstyrt än så var det inte utanför. Inne på den här anonyma nattklubben liknande det en hederlig nattklubb, förutom att de plasma-tv som var uppsatta på väggarna inte visade så barnvänligt material. Ni fattar nog. Om vi betalde inträde på dessa ställen? Nej, 2-0 till Aix. Hur som helst, det var en rolig kväll med många nya ansikten som jag hoppas få lära känna ännu bättre. Att det sen tog mig 5 min att gå hem från sista stället gjorde inte saken sämre.      

Lite mer berättat om skolan och klassen jag går i ska ni såklart också få. Skolans byggnad är inte allt för stor och den består av små klassrum, en terrass samt andra rum med datorer, lärarrum och en ”reception” i entrén. Vi har alla lektioner i klassrummet som så passande heter ”Aix-en-Provance”, lätt att komma ihåg. Som jag nämnde tidigare är vi 9 stycken totalt i klassen. Det är två från USA, två från Spanien, en från Schweiz, en från Sydkorea, en från Finland och Ulrikke från Norge. Alla i klassen är tjejer men åldern varierar en del. Vi har en liten ålderstopp tack vare Karen, en av amerikanskorna, och Marjut från Finland. Annars skiljer det sig nog inte allt för mycket bland oss andra åldersmässig. Varje dags ses vi i 3 och ½ timme för att lära oss bättre franska, sakta men säkert. Den största uppgiften vi har fått hittills är att hålla en presentation om respektive land personen i fråga kommer ifrån. Jag hade tur och är sist ut bland allesammans, alltså på fredag nästa vecka, och inte någon gång denna vecka. Jag lär behöva all tid jag kan få så mig passade det perfekt. På tal om den presentationen, lämna hemskt gärna en kommentar om vad du tycker en presentation om Sverige absolut måste innehålla. Att jag kommer nämna Zlatan är väl en självklarhet, speciellt nu när han är i Frankrike och spelar. Men vad mer… att vi har fyra årstider? Min fantasi är lika med noll.

Nästa sak jag ska berätta är mest kuriosa. Jag har fortfarande inte ätit en enda croissant! Det är skamligt, jag vet. För att kompensera upp denna sinnesförvirring jag verkar besitta gick vi igår efter skolan till ett konditori. Jag fick med mig två små bakverk som smakade prima.  Fortsätter det såhär lär jag rulla härifrån i vinter.  

När ni läser det här har jag precis påbörjat min torsdagslektion, ett inlägg med bilder lovar jag er att försöka få till på min rast och ännu mer uppdatering lovar jag er på fredag! Fina löften.

Bise! 

Förbered er på ett extremt långt blogginlägg, men jag har så mycket att berätta!

De första dagarna har minst sagt varit en resa i sig. Jag tar det från början för att inte missa något. Sist ni hörde något från mig var på flygplatsen i Paris. Det var inte så att min fantasi tog slut efter några rader i förra inlägget, utan jag kom inte på att jag kunde slänga upp ett blogginlägg tills det återstod 1 minut av min gratistid. Därav det korta livstecknet. Jag hade som sagt en väntetid på fyra timmar och jag dödade främst de timmarna med en film och en hel del stirrandes på andra människor. Det är så kul att titta på folk och bättre plats än en flygplats får man nästan leta efter. Planet till Marseille gick också smärtfritt och jag fick min väska på nolltid (kan bero på att jag satt allra längst bak i planet (32A) och fick gå av 10 min efter planet landat). Efter att jag fått min väska skulle jag ta taxi till Aix och som de flesta vet är jag en aning bilrädd när andra kör. Sakta och säkert var inte direkt mottot min taxichaufför levde efter och jag blundade nog större delen av resan, haha. Så fram kom jag, vääääldigt fort, men han var i alla fall vänlig och ville försäkra sig om att jag kommit till rätt adress innan han åkte vidare. Så helt dumpad i farten blev jag inte.

Framme vid porten ringde jag på porttelefonen och möttes kort därefter av min hyresvärd, Claude. Claude var som tur del väldigt bra på engelska för att bo i Frankrike och han gav mig en bra genomgång av lägenheten. En sak är säker, jag kunde inte ha hyrt en bättre lägenhet! Den är lagom stor, perfekt planerad och har världens mysigaste altan med utsikt över staden. Pricken över i:et är att den dessutom är superfräsch (alla vet att bilderna på Hemnet oftast annars förskönar verkligheten). För att få en liten uppfattning om hur centralt jag bor så kan jag gå till skolan på 5 minuter och en promenad på 1 minut tar mig till ”the place to be” som Claude uttryckte sig. Det skulle också kunna jämföras med att bo 1 minut från Avenyn i Göteborg. Inte helt fel alltså.

Första lektionen var schemalagd klockan 14:00 på måndagen, så måndag morgon spenderades med att hitta till mataffären. Monoprix, där jag handlar, skulle jag vilja säga är motsvarigheten till ICA Maxi eller Coop. Affären är flera våningar och har de mesta man kan behöva, inklusive mat. Två matkassar blev det och jag fick sen avnjuta en frukost på balkongen.

Men för att komma till det intressanta och en av anledningarna till varför jag egentligen är här så tänkte jag såklart berätta lite om skolan. Jag har lektioner på antingen förmiddagen eller eftermiddagen, som det ser ut nu är det ett rullande schema på varannan dag. Jag fick inte skriva något test första lektionen utan hamnade direkt i ett klassrum tillsammans med 8 andra personer som också läser ”Français Trimestriel” (FT). Väldigt snabbt insåg jag att de övriga ligger en aningens längre fram i sina franskakunskaper. Lektionerna är enbart på franska, inga engelska ord får användas (dock är detta inget som verkar besvära de andra då de får fram vad de vill ha sagt). Jag som normalt sätt inte är den tysta tjejen i klassen är nu tyst. Jag förstår det mesta som sägs på lektionerna, men att formulera en mening ut i de blå är en större utmaning för mig än de andra. Jag har dock gjort en överenskommelse med mig själv att jag ska ge kursen 2 veckor innan jag yttrar mig om att jag kanske inte når upp till nivån som förväntas och ser om det går att byta grupp (vad hände med nivå-indelningen liksom?!). Det är alltid bra att utmana sig själv, men blir den för stor kommer det nog hindra mig istället för att gynna mig. Vi får se helt enkelt!

Resultatet av alla intryck genom staden, skolan, personer m.m har gjort att det inte är några problem alls att somna på kvällarna (förutom hostan jag FORTFARANDE dras med). Hjärnan går på högvarv hela dagen och när klockan blir 22 slocknar jag. Misstänker att det kommer bli en ändring på det framöver, nattmänniska som jag är.

Eleverna i min franskagrupp har flera olika nationaliteter, vilket jag kan berätta mer om sen, men jag har framförallt fått kontakt med en norsk tjej som heter Ulrikke (mina kollegor och mina närmaste, ni förstår det ironiska med att det är norska av alla språk jag får dras med). Förutom att vi slipper prata franska hela tiden för att kommunicera har vi nog klickat personlighetsmässigt, samt lite kunskapsmässigt också. Jag tror hon är en aningens vassare på franska än mig, men till skillnad från resten av gruppen bildar vi just nu en egen klick. Hur som helst, känns kul att ha fått kontakt med en sån rolig tjej!  

Jag håller tummarna för att min utvecklingskurva gå spikrakt uppåt för just nu är franskan ingen dans på rosor. Jag visste att det skulle vara svårt men just nu känner jag mig lika blond som min hårfärg. Det jag hunnit utforska av Aix än så länge ÄLSKAR jag, det är en otroligt fin och häftig stad (du får föreställa dig ett tacktal här Axwellhouse).

Igår var jag och Ulrikke ute på stan för första gången, det är fullt med folk ute på gatorna och det finns gott om ställen att gå till. Vi mötte upp en annan svensk tjej, hennes kompis samt lite engelsktalande tjejer och killar. Det var en utmaning att hålla sig vaken tills vi skulle gå ut men väl ute hade vi det väldigt roligt! Det roliga med den här resan är alla ny människor man träffar och jag tror det kommer bli en hel del nya ansikten framöver.

Nu sitter jag och surfar på skolans internet innan min lektion börjar klockan 14. Det lutar åt att jag väntar med att skaffa internet i lägenheten för det händer så mycket annat just nu att jag inte orkar anstränga mig. Jag har i alla fall skaffat ett franskt kontantkort till mobilen, så nu är det bara att ringa papi!

Uppdateringen kommer därför bli lite sporadisk, men bättre än ingenting. Hoppas ni njutit av min milslånga uppsats. Vill ni veta något specifikt? Lämna en kommentar!

Bise!