Så lätt var det att försöka ändra på mitt bloggande. Jag får helt enkelt inse att jag inte kommer lyckas leverera så många inlägg per vecka. Tiden går alldeles för fort och ständigt händer de saker runt omkring, bloggen ligger därför inte i fokus.

Men, i alla fall, vad har hänt sen sist? Jag summerar för er:

Helgen (som här inkluderar torsdagen också) bjöd på en hejdå-middag för Emma som skulle lämna oss på fredag morgon. Grabbarna lagade risotto och ratatouille, det var verkligen smaskens! Jag samlar på mig recept här borta ska ni veta. Vi har turen att ha hamnat i ett sällskap där killarna gärna lagar maten medan tjejerna mer än gärna öppnar vinflaskorna. Parfait!

Det blev en roligt men även sorgsen kväll på torsdagen, vi hade samlat alla Emmas uttryck och de minnen vi haft under tiden här i Aix och skrivit ner de i en silvrig bok på franska som hon fick. Presenten blev väldigt uppskattad och jag kan bara föreställa mig hur roligt de kommer vara för henne att kika i den om en månad eller om flera år. Minnen för livet.

Fredagens lektion var därför lite seg och festligheter väntade på fredagskvällen likaså. Det var Olivas födelsedag vi firade och det gjorde vi genom att samlas ett tag hos Ulrikke först innan vi tog oss vidare till ”Le Frômagerie”, vilket i princip är ett ställe som fungerar som ost- & vinbutik på dagen och på övervåningen har de en mindre restaurangdel som är öppen på kvällen. Olivia hade bokat bord till oss alla, dessvärre ösregnade det i fredags, så istället för att njuta av takterrassen fick vi nöja oss med att sitta inne. Inte helt fel del heller, trevligt sällskap tillsammans med ett gott glas vin samt smarriga ostar.

Lördagen spenderade jag genom att hushålla en mindre brunch hemma hos mig tillsammans med Ulrikke, Manuel och Emmas vän Matilda (som var här på besök). Brunchen varade ett tag och Ulrikke sällskapade mig tills hon var tvungen att gå för att möta upp sin vän som kommer vara här på besök i en vecka. Det hade börjat blåsa väldigt mycket och temperaturen sjönk ordentligt under lördagen. Dock visste nog ingen vad som väntade oss framåt lördagskvällen.

Efter Ulrikke gått överraskade min hyresvärd mig genom att dyka upp vid min dörr när jag låg och tittade på en film. Han ville vara snäll och tömma blomkrukorna igen eftersom det regnat så mycket. Jag uppskattar verkligen hans generösa erbjudande men samtidigt finns det inget värre än att få oväntat besök. Jag låg i sängen och tittade på film, brunchen var halvt bortplockad och jag var definitivt inte på humör för att prata med någon just då. Till råga på allt ringde min franska vän samtidigt som min hyresvärd var där. Vilket gjorde att jag behövde tala franska i telefonen (värsta jag vet, helt omöjligt att förstå varandra) för att bekräfta planerna för kvällen. Detta resulterade i att min hyresvärd skiftade till franska istället för engelska efter jag lagt på, hej och hå. Det var relativt obekvämt innan att han var där och nu var jag tvungen att socialisera mig med honom på franska medan han fixade blommorna. Hello, akwardness. Som tur var tog det inte allt för lång tid och jag kunde relativt snabbt återvända till min säng och min film.

När klockan började närma sig sju var vinden riktigt igång. Just då hade jag ingen större lust att bege mig ut men jag var inbjuden på middag så det var bara att ta en varm dusch och gilla läget. Middagen var väldigt trevlig och vi fortsatte till en hemmafest, där jag komiskt nog träffade min klasskamrat (Aix är bra litet ibland). Jag pratade till mestadels franska hela kvällen (yaaay) och när sällskapet beslöt sig för att gå vidare ut till en nattklubb vek jag mig och gick hem. Jag kan inte ens beskriva hur kallt det var ute just då, verkligen obeskrivligt kallt. Vinden var otroligt stark och rå. Natten som följde fick jag sannerligen uppleva ”le Mistral”. Jag var på riktigt rädd, det lät som att en tornado skulle komma och äta upp byggnaden. Jag hörde träden vina som aldrig förr, mina möbler på terrassen blåste omkull, till och med en blomkruka välte omkull och blev ytterligare förflyttad av vindens kraft. Hjälp säger jag bara. Funderade seriöst ett tag på att ringa mamma eller pappa. Ja, ni förstår hur bra jag sov den natten. Auff. Som tur var vaknade jag upp på söndagen, med alla ägodelar i behåll. 

Det var rätt komiskt att se förödelsen dagen efter däremot. Större delar av ”Cours Mirabeau” (huvudgatan) var lövtäckt och på nyheterna visade de att ett stort kryssningsfartyg i Marseilles hamn hade vält in mot hamnkanten. Ingen liten vind att leka med, jag vill inte ens tänka mig hur det faktiskt skulle vara att hamna i en tornado eller befinna sig där ”Sandy” kommer slå till.

Nog prat om vind, söndagen spenderade jag till mestadels med Ulrikke (surprise!). Jag hann ta en liten söndagspromenad i solen (fortfarande kallt efter le Mistral), handla lite mat och utföra andra ting. Vi gjorde duktigt nog våra läxor tillsammans och senare på kvällen möttes jag upp sällskapet igen för att sällskapa ytterligare. En händelserik helg, men även väldigt mysig och lärorik. 

Idag är det som sagt måndag, jag har haft förmiddagsklass och nu sitter jag kvar i skolan för att skriva på min presentation jag ska ha imorgon. I detta nu känns det helt hopplöst, men som en av mina klasskamrater sa så är jag ju faktiskt här för min egen skull och det är bara jag själv som kan bestämma hur mycket tid jag vill lägga ner på presentationen. Jo tack, det var klokt sagt. Men heter man Elin vill man alltid göra sitt bästa. Veckans dilemma helt enkelt. Jag gör nog på ett ungefär mitt bästa (haha lät bra) och så får det gå som det går helt enkelt. Temat/påståendet är - ”Idrottsstjärnor är förebilder runt om i hela världen, som t.ex. Zidane, kan de göra mer än professorer för att lyckas utbilda de yngre”. Ett intressant ämne men väldigt svårt att navigera sig fram i en debattform, om jag får säga det själv…Bonne chance! 

Så för att ta vara på min tid ska jag därför runda av detta inlägg, det som väntas framöver i veckan är födelsedagsfirande för Ulrikke som fyller år imorgon (Woho!), en planerad dagsutflykt till Nice på torsdag och tyvärr ytterligare ett farväl på fredag. Denna gång är det Manuel som lämnar oss, skaran blir mindre och mindre för varje vecka som går. Imorgon har jag bara 1 månad kvar här i Aix. Snyft.    

Ja, fy skämst! Nu har det gått alldeles för lång tid sen jag skrev sist. Dagarna springer förbi och det gör även tiden under dagens gång. Sist jag klottrade ner något här i bloggen var det i måndags, dagen innan mamma skulle komma. Så jag ska kortfattat försöka sammanfatta dagarna som passerat sen dess.

Tisdag var en vanlig dag i skolan och på kvällen gick jag för att möta mamma vid bussen. Jag visste var flygbussen skulle stanna och var där den tiden jag tyckte hon skulle anlända. När jag står där och väntar får jag ett sms från mamma som fick mig minst sagt konfunderad. Jag mottog ett sms där det stod ”bussen stannande nog inte där den brukar, han sa att jag skulle gå uppför till vänster, har gått ett tag, brunt hus tv”. Om jag började skratta? Eh, ja. Svarade något i stil med ”Haha, men va?! Hur ska jag veta vart du är?”. Efter ett litet tag sms:a mamma igen och sa att hon stod utanför H&M och då visste jag som tur var direkt var hon befann sig (ibland är det bra att känna till shoppingrundan utantill). Men i övrigt tyckte jag det var rätt komiskt eftersom ett brunt hus i princip kunde vara var som helst. Hur som helt, när vi kramat om varandra började vi gå hem mot lägenheten och spenderade kvällen med att komma ikapp i varandras liv igen. Mysigt.

De övriga dagarna mamma har varit här har för min del också inneburit väldigt mycket plugg. Veckan som gått har vi haft ”utvärderings-vecka”, vilket innebar prov, prov och flera prov. Det har gått helt okej men kändes lite oturligt att det infall när mamma var här. Som tur var hade mamma inga problem att strosa runt på stan själv och kika i affärer, eller ta en fika medan jag hade skola. På kvällarna gick vi på restaurang och hade de mysigt, de blev lite strosandes i affärer tillsammans också, men framför allt fick vi lite kvalitetstid med varandra under hennes tid här. Dagarna gick som sagt väldigt snabbt förbi och på lördag var det dags att säga hejdå till varandra. Jag gick med mamma till bussen och vinkade henne farväl, hon återvände till Sverige på lördag eftermiddag så efter jag sagt farväl gick jag hem till Ulrikke för att ta igen lite kvalitetstid med henne.

Lördagskvällen bjöd på en trevlig tapas-middag hemma hos Ulrikke, tillagad av vår egna kock Berend, tillsammans med hela gänget. Berend hade sin syster här och det var hennes sista kväll i Aix så vi passade på att fira lite extra för hennes skull. Det är alltid kul att få träffa nya människor, få höra nya historier och knyta ännu mer kontakter.  

Söndagen var det utlovat brunch hemma hos mig och mycket riktigt blev det en stor brunch med stort sällskap. Vi var nog runt tio personer som tillslut njöt av varandras sällskap. Det blev uppenbart att jag inte har så mycket porslin, men lägenheten kanske inte riktigt är tänkt att hushålla en brunch för tio personer samtidigt. I alla fall, medan vi avnjöt brunchen började det regna ute igen (det är någonting med söndagar och ösregn här i Aix) och det gjorde det hela ännu mysigare. Efter brunchen fick jag fortsatt sällskap av Ulrikke och Oliva. Det var tänkt att det skulle pluggas lite men det blev inte så mycket av den varan. Vi lyssnade på musik, tittade på bilder, åt lite pannkakor och tog en powernap.

När det började närma sig kväll gick vi hem till Ulrikke för att äta lite middag (ja, vi åt en hel del på söndagen, hehe). Sen hade vi planer att gå vidare mot biografen för att inviga biografen. Vi var totalt sex stycken som anslöt vid biografen för att se ”Paperboy”. Som tur är sänder de vissa filmer på originalspråk (med fransk undertext), annars hade det nog varit lite för mycket för oss att ta in. Filmen var riktigt bra, samtidigt som den var väldigt rå och brutal. Helt klar sevärd, även om man inte hade den bästa känslan i kroppen när man klev ut från biosalongen.

Igår hade vi morgonlektion och efter hade jag och Ulrikke bestämt oss för att ta en springtur. Dock kände vi att en powerwalk och lite styrkeövningar i parken fick räcka. Vi tre-tiden gav vi oss ut och vi var ut ett bra tag. Även om vädret har blivit sämre är det fortfarande varmt ute.

Vid sextiden var det tänkt att vi skulle gå på en utställning, Afrikanskt konst, dessvärre hade Charlotte (en fransk tjej vi lärt känna här) tagit fel på dagen/tiden så det var ungefär så dött som det kunde bli utanför stället. Inte bröt vi ihop för det utan gick vidare för att ta ett glas vin istället. Det blev en campari och vi fick även öva på vår franska. Efter vinglaset återvände vi hem till Ulrikke och lagade middag tillsammans och senare på kvällen anslöt resten av gänget. Det är så härligt att bara umgås tillsammans utan att egentligen göra någonting speciellt. Det är då man vet att man gillar de människorna man umgås med.

Vad resten av veckan bjuder på får jag se, det är tyvärr Emmas sista dagar här i Aix så det lär bli avslutningsmiddag för henne på torsdag. Men i övrigt ser det rätt oplanerat ut. Jag har kommit igång att röra på mig igen, så målet är att inte tappa det. Både kroppen och huvudet blir piggare, kan behövas med tanke på hur mycket energi mina franskalektioner suger ur mig.  

Hoppas inte att det tar lika lång tid tills jag skriver här igen på bloggen, men internet är som sagt inte någonting jag har tillgång till så lätt och ibland orkar jag inte stanna kvar i skolan för att bjuda på en rad. Hoppas ni står ut med mitt sporadiska bloggande! 

Bisous! 

I helgen hade jag som sagt finbesök av pappa och Jenny. De kom sent på fredag kväll runt tolvtiden och jag hade på dagen spenderat större del av min tid i en park tillsammans med de andra. Vi var lagom möra efter vårt avskedsfirande av Jenny, den schweiziska tjejen, då hennes tid i Aix var över. Vädret var varmare än det brukar vara just nu, kjol och t-shirt och ändå svettades jag ihjäl. Jag behöver kanske inte påpeka att jag älskar värmen här. Så även fast det var ett sorgligt hejdå i parken av Jenny njöt vi av sol, lite lemonad, baguette och promenader i skuggan för att svalka oss.

Fredagskvällen spenderades tillsammans med Emma och Ulrikke innan pappa och Jenny kom, jag gick hem till lägenheten vid elvatiden för att vara på den säkra sidan. Kanske inte så kul för dem att komma fram och så är jag inte här. Tajmat åkte jag sen ner för att ta emot dem redan när de klev ur taxin. Vad tror ni jag upptäcker då? Jo, de hade exakt samma taxichaufför som jag hade när jag först anlände till Marseille och skulle åka till Aix. Vad är oddsen?! Han var inte helt oförglömlig då han var kines, satt 1 cm från ratten, körde som en dåre och hade en väldigt flashig, högblank, svart Mercedes. Hur som helst, vi satt mest och pratade på fredagskvällen och roddade med pappas sk. ”säng”. Eftersom min säng enbart räcker till två personer och jag inte har någon ordentlig soffa hade vi beslutat oss för att lösa det på bästa sätt utifrån förutsättningarna. Det fick därför bli två dynor (mina fåtöljdynor) och ett överkast som de låg inlindade i. Till mitt försvar sa pappa att han hellre sover på för hårt underlag än för mjukt. Stengolv och två tunna soffdynor var kanske inte riktigt vad han hade föreställt sig…hehe. Men men, han trivdes som tur var som fisken i vattnet i sin säng och sängproblemet var ett minne blott.

På lördagen vaknade vi sakta och säkert, jag och pappa gick för att handla färskt bröd för att sedan avnjuta en ordentlig frukost tillsammans. Vädret var inte lika bra som det hade varit på fredagen, men tillskillnad från Sverige var detta himmelriket för pappa och Jenny. Efter frukosten gick vi därmed ner på stan och vi gick i flera timmar. Aix är en väldigt ”stros-vänlig” stad och vi avbröt enbart vårt eviga strosande för att äta lunch. Svennar som vi är ville vi självklart sitta i solen under hela lunchen, vilket resulterade i att vi alla var ganska möra när vi kom tillbaka till lägenheten och skulle göra oss i ordning för kvällen.

Efter alla var påklädda och klara hade jag bestämt att vi skulle gå till en marockansk restaurang som är min personliga favorit här i Aix. Pappa och Jenny svimmade inte direkt av förtjusning efter vårt besök, men de tyckte det var gott och kul att ändå få testa på något nytt i matväg. Vi hamnade sedan på en Irish pub efter restaurangbesöket och pappa skulle få sin älskade Irish Coffee medan jag och Jenny fortsatte med lite mer vin. Slutligen gick vi hem och tittade på alla mina bilder från tiden hittills i Frankrike och självfallet fick vi i oss lite ost och kex samtidigt. En mycket lyckad första dag.

På söndag blev det samma visa då vi gick ut för att handla färskt bröd och avnjuta frukosten i lugn och ro. Vi hade inte mycket planer denna dag heller mer än att strosa omkring i staden. Däremot lyckades vi stöta på mestadels av mina vänner här i Aix och det var kul för Jenny och pappa att kunna få ett ansikte för de personerna jag ständigt pratar om. På söndagen avnjöt vi en crêpes (obligatoriskt) på huvudgatan, satt och studerade människor och njöt lite till av de fina vädret. Innan dess hade vi lyckats boka bord på en fransk restaurang till kvällen som vi alla såg väldigt mycket fram emot. Från början var det tänkt att vi alla skulle åka till Marseille för att se matchen mellan Marseille-PSG. Dessvärre var det redan slutsålt när jag började leta biljetter, men en trerättersmiddag istället för det var inte världens förlust det. Valet av restaurang visade sig vara perfekt, jag och Jenny började med anklever medan pappa åt räkor i basilikacannelloni. Vi fick till och med pappa att inse att han gillade anklever trots att det innehöll ordet ”lever”. Till huvudrätt åt vi sen alla samma, nämligen anka (mycket anka nu) tillsammans med världens godaste potatismos, som smälte i munnen, och slutligen en väldigt speciell röra innehållandes sötpotatis och en krydda från Brasilien. Efterrätten bestod av färska jordgubbar, tillsammans med vitchoklas, gammaldags vanlijglass, lime och något som liknade ljust farinsocker. Dock så smattrade i munnen när man åt detta ”socker”. Jag känner igen det men inget jag riktigt kan sätta fingret på vad det är. Roligt var det i alla fall då det kändes som fyrverkerier i munnen. Jag tänkte skriva ut vad vi åt på franska, men jag tror inte det hjälper de flesta av er direkt, no offence.  

Efter vår trerättersmiddag begav vi oss vidare för att avsluta kvällen på samma Irish Pub som dagen innan och vi lyckades nästan se hela sista halvlek av Marseille-PSG matchen. Nöjda och belåtna gick vi hem till lägenheten och somnade gott.

Måndag morgon, pappa och Jenny var inte alls överlyckliga över att behöva packa ihop sina saker för att återvända till Sverige. Vi hann uträtta lite ärenden och de hann till och med ge sig iväg på en egen liten utflykt genom stan medan jag var i lägenheten (jag har som sagt sett stadens gränder ett antal gånger och behöver ladda upp inför skolan/verkligenheten). De lyckades med att inte gå vilse och trillade in ungefär en fyrtio minuter innan jag var tvungen att kasta ut dem igen. Skolan kallade för mig och de började gå mot taxibilarna istället. Jag kunde inte vara med nöjd med att ha haft de här, det är verkligen svårt att beskriva känslan och upplevelsen i Aix, men nu har det i alla fall fått ett litet smakprov på det.

Efter lektionen i måndags ringde jag Olivia och vi gick ut och sprang en vända, sen spenderades kvällen mest med att komma ikapp med läxorna och slappa framför en film. Igårkväll hade vi "American Dinner" och det lagades hemmagjorda hamburgare, mycket mysigt. 

Idag mår jag inte så bra, redan igår började jag känna mig sjuk och just nu har jag världens förkylning blandat med lite feber. Försöker härda ut lektionerna ändå för jag vill inte missa något, men jag känner mig inte på topp direkt. Får bli ett par lugna dagar innan helgen så jag blir frisk. Kanske är det farligt att få besök från Sverige, andra baciller än i Frankrike, hehe. I övrigt går det bättre med franskan, det går i rätt riktning om man säger så och jag tackar gud för att jag har nästan två månader kvar här så jag hinner lära mig ännu mer.

På tal om franska och skola ska jag nu söka in till vårens kurser (i tid denna gång!). Jag siktar på arbetsrätt samt ännu mer franska. Hoppas ni inte fryser bort där hemma. Later!  

Ps, har jag inte världens finaste familj som tog med Kalles Kaviar och världens största godispåse fyllt med svenskt godis hit?!. Jag tycker det. 

Den här helgen går verkligen inte att beskriva i ord, men jag ska försöka göra mitt bästa.

Efter vår lektion på fredag firade vi Eun-Jae, en tjej i klassen som fyllde år. Detta gjorde vi genom att hon köpte in en tårta till oss alla, enligt deras kulturella traditioner. Efter vi mumsat i oss lite tårta skiljdes klassen åt och Ulrikke följde med mig hem. Tanken var att jag skulle byta om för kvällen, planerna var inte spikade men det ryktades om att vi kanske skulle gå på en musikfestival i Marseille. Om inte annat behövde jag ändå svida om från min kjol till något varmare. Hur som helst bytte jag om till långbyxor, en långärmad, la ner min jacka ifall det skulle bli kallt och ett par extra skor då jag just nu lever i mina flipflop för tillfället (jag har skavsår från helvetet just nu). Efter det gick vi till Ulrikke och hon började sedan sakta städa undan spåren från hennes ”Housewarming-party” kvällen innan, som för övrigt var det roligaste hittills i festväg sen vi kom till Aix. Väldigt blandat folk och en härlig atmosfär i hennes underbara lägenhet.

I alla fall, sedan började vi lägga lite kommentarer som ”det vore kul att bara dra iväg någonstans i Frankrike, se något nytt”. Tre sekunder efter det ringde jag Emma och berättade kort vår idé och sa åt henne att komma dit. Ingen packning fick tas med mer än det som rymdes i handväskan. Temat var ”inget bagage”. Medan Emma tog sig till Ulrikke började vi kolla lite flygbiljetter och mycket riktigt hittade vi några stycken till Paris. Så när Emma anlände klockan sju på kvällen hos Ulrikke var vi eniga om att vi måste ta ett flyg till Paris samma kväll. Eftersom vi var så sent ute gick det inte att boka via internet så vi fick ta luren och ringa AirFrance istället. Tanken var att ta flyget som gick klockan 20:55 från Marseille, vi behövde vara vid flygplatsen klockan 20:30 och klockan var 19:30 när vi började boka biljetterna. Eftersom det bara tar ca 30 min till flygplatsen tänkte vi att vi skulle hinna. Dock var jag och Emma tvungna att springa hem igen för ingen hade med sig passet såklart. Emma sprang hem under tiden vi fortfarande höll på att boka biljetterna. Hon bor lite längre bort än mig och tanken var att ta taxi tillsammans från mig sen. På väg hem till mig för att hämta passet bokade vi en taxi och det skulle inte vara några problem för den att vara där klockan 20:00. Däremot visade det sig att man inte kan lita på taxichaufförer i Frankrike. Taxin skulle komma 20:00 och kom nästan en kvart för sent. Just där och då hade vi inte direkt tid att tänja på tidsplanen… Tror ni vi sket i planet för det? Nej. Positivt tänkande skulle göra så att vi hann med planet ändå.

Efter den snabbaste taxiresan jag någonsin upplevt kom vi fram till flygplatsen strax innan kvart i nio. Ungefär 15 minuter tillgodo tills planet skulle lyfta hade vi trots allt. Det blev total förvirring när vi kom fram då jag behövde övertala taxichauffören att springa med mig till bankomaten, då kortet inte fungerade i hans maskin för att ta ut pengar, medan Ulrikke och Emma sprang mot incheckningen. För att inte göra denna historia allt för lång slutade det med att vi fick beskedet att vi missat flyget. Surprise?! Haha. Lite nedstämda stod vi kvar vid informationsdisken och såg säkert lite allmänt nedstämda ut, tills damen i kassan frågade om vi ville boka om biljetterna och ta flyget som gick 06:55 imorgon istället. Ett förslag vi definitivt inte kunde tacka nej till. Ombokat och klart en minut senare och det var istället tre förväntansfulla tjejer som stod på flygplatsen. Vi kände då att de inte var någon idé att åka hem till Aix för att sedan vara på flygplatsen några timmar senare. Det blev helt enkelt en övernattning på flygplatsen. Första för mig och absolut den sista om jag får välja. Vi fick inte många timmars sömn den natten och eftersom vi inte hade någon packning (vi fick ungefär med oss tandborste, lite smink, underkläder och ett linne) såg vi inte kalaspigga (eller fräsha) ut när vi skulle kliva ombord på planet klockan sju. Jag fick också slänga min älskade make-up store ”Face mist” då flaskan var för stor och jag hade inte direkt något jag kunde checka in den med, haha.

Eftersom planet avgick tidigt på lördag morgon var vi framme redan vid åtta och tog sedan tunnelbanan in till city. Planen var att äta en god frukost på ett café som hade gratis wifi, vi hade inte bokat hotell eller färden hem ännu. Det här med att boka hotell skulle också bli en intressant händelse då Ulrikke kom på (när vi satt på flygplatsen i Marseille) att det var Fashion Week i Paris denna helg (hon dog lite också när hon fick uppenbarelsen, fashion-lover som hon är). Vi hade dock tur och fick tag på ett hotell i Saint-Germain distriktet, vilket var ett fint område och inte allt för dyrt. En flygbiljett hem hittade vi också för rimligt pris och planet avgick från Paris på söndagkväll klockan 21. Två hela dagar i Paris hade vi framför oss när vi lämnade kaféet runt halv elva tiden.

Vi reste som sagt lättpackat vilket gjorde att vi direkt kunde börja utforska Paris. I korthet hann vi nog med de flesta kända sevärdheterna i Paris. De känns som vi har varit överallt och lite till. Vi har kanske inte hunnit spendera allt för mycket tid vid varje destination men vi har fått uppleva mycket. Bilder kommer i ett separat inlägg och en del kommer upp på facebook!

Förutom att vi fått se mycket av Paris hann vi även avnjuta en äkta fransk middag på en rekommenderad restaurang på lördag kväll. Jag avnjöt t.ex. fransk löksoppa till förrätt, anka till huvudrätt och en crème brûle som var ”från-en-annan-planet-god” till efterrätt. Jag fick också smaka lite av Ulrikkes anklever, ”Foie gras de canard” och jag tyckte det smakade bra (hör och häpna kära familj)! Men ska man äta anklever någonstans är det väl på en fin fransk restaurang i självaste Paris. Efter middagen blev det ett besök på ett hotell som hette ”Hotel Concorde Lafayette”, vi åkte högst upp till deras cocktailbar och avnjöt en drink tillsammans med en utsikt över större delen av Paris. Vi tajmade till och med in Eiffeltornets ljusshow under tiden vi var där. Om ni vill se mer bilder än mina lite halvkassa i nästa inlägg, gå in på http://www.concorde-lafayette.com 

På söndagen tog vi oss en liten sovmorgon, ambitionen var att gå upp till nio, men natten på flygplatsen gjorde sig påmind så vi tog tillfället i akt och sov ut lite. Vädret i Paris har varit som fina höstdagar, lite kallare vindar, men ändå väldigt varmt i solen. Vi hade ju som sagt inte riktigt tänkt igenom vårt beslut att åka så det var flera gånger vi fick byta till ”solsidan” under promenadernas gång för att inte frysa. Emmas inköp av en fin jacka satt väldigt fint på lördagskväll när temperaturen föll. I övrigt var söndag också helt underbar, bättre väder dessutom, och vi avverkade det sista av vad vi ville se innan vi begav oss till flygplatsen igen. Inga problem med att hinna med planet denna gång och vi tog sedan bussen tillbaka till Aix efter att ha landat i Marseille. Jag bokstavligt dog i sängen när jag kom hem och har aldrig sovit bättre än vad jag gjort inatt. Jag lyckades mot alla odds kämpa mig upp till lektionen klockan 09, väldigt stolt, och nu förbereder jag mig för en springtur samt filmkväll med det fina sällskapet jag hade i Paris.

Det går som sagt inte i ord beskriva hur bra den här resan blev. Spontan och inga måsten, perfekt. Jag har verkligen haft det bättre än bäst och jag kommer definitivt återvända till Paris för en längre vistelse. Istället för att berätta vad vi har besökt och gjort tänkte jag att bilderna i nästa inlägg får berätta allt. Jag skulle kunna göra detta inlägg milslångt med mer text, men trötter som jag är får det räcka. Om ni undrar något speciellt lämna en kommentar så svarar jag!