Slutspurt
En uppdatering utlovad och det ska ni få. Jag hann inte bskriva så mycket om förra veckan och det berodde dels på som sagt att jag var hemma, sjuk, och inte hade tillgång till internet.
Måndagkväll kände jag mig på topp, Ulrikke och jag hade tagit en kort runda i stan för att se på belysningen, jag handlade mat och allt var under kontroll.
På tisdagsmorgonen dock kände jag mig heeeelt borta, jag hade sovit riktigt dåligt då min visdomstand spökade/spökar och hade hållt mig vaken större delen av natten. Jag hade huvudvärk, ont i kroppen och halsen var rejält svullen. Så tisdagen sov jag i princip hela dagen lång. En liten paus för att försöka få i mig lite mat men utan någon större lycka.
Jag kände mig lite bättre på onsdagen när jag vaknade men ändå inte i form för att gå till skolan så jag stannade inne och upprepade samma visa som dagen innan. Dock tog jag en ibupren (tack mamma för att du övertalade mig att ta med dem) och då kände jag mig genast mycket bättre. Så på onsdagskvällen gick jag faktiskt iväg på Thanksgiving dinner, vi var inbjudna av Erin i vår klass sen tidigare och det ville jag inte missa. Vi åt och åt tills jag inte kunde få i mig en tugga till. Efter middagen gick jag dock hem eftersom jag inte var fullt frisk och hoppades på att sömnen skulle göra mig bättre.
Men när jag vaknade upp på torsdagen hade ibuprenen slutat verkat och jag mådde dålig igen. Jag funderade på att släpa mig till skolan men lite motivationsbrist gjorde att jag stannade kvar hemma. Det är nackdelen med att vara sjuk, att det alltid ska kännas värst på morgonen.
Även fast jag är övertygad om att sömnen gjorde mig gott. På torsdag eftermiddag tog vi en tur till IKEA, egentligen enbart för att äta lite svensk mat och köpa svenska förnödenheter. Vi åt såklart köttbullar med potatismos och lingonsylt. De hade slut på brunsås, haha det måste vara första och enda gången jag kommer uppleva det på ett IKEA, att det har slut på brunsås…
Hur som helst så var det smasken, om än mycket dyrare än i Sverige, och efteråt tog vi en runda bland alla saker. Väl vid utgången köpte jag något mycket viktigt – LUSSEBULLAR! Mums. Det var riktigt härligt att ta första tuggan av julen i form av en lussebulle.
På fredagen mådde jag mycket bättre, morgonlektionen gick väldigt fort och efter det var det bara hem för att förbereda sig för avfärd. Jag hade inte packat eller förberett något så lite tidsbrist blev det. Kabinväskan packades och vi möttes alla upp vid rondellen för att sedan bege oss.
Det tog oss ungefär två timmar att åka till Montpellier och jag blev glatt överraskad över lägenheten Berend hade hittat åt oss. Den låg nära centrum, var fräsch och modern samt hade vi Wifi, inte helt fel. Vi lämnade mest våra saker inne i lägenheten innan vi begav oss ut på stan igen. Vi hade tajmat ”La fête des vignes” – vilket betyder lätt översatt ”Vingårdarnas fest”. Vingårdar från Montpellier området hade sina små hus där de hade med sig sina viner. Vi ingången kunde man köpa ett vinglas för 2€ och då fick man med tre kuponger samtidigt. Sen vid varje stånd gav man personen en kupong för att få smaka på deras vin. Alltså fick man tre glas vin för 2€. Billigare än så kan det inte bli, dessutom bjöd vissa på ett extra glas – kalas!
Vi kunde även smaka på ost, choklad och andra delikatesser i området. Jag tror vi spenderade lite mer än två timmar där innan vi gick vidare in i stan för att äta middag. Vi hamnade på ett creperie som Berends bror hade rekommenderat. En crêpe med bacon och chevre och en med varma hallon och grädde. Ja, vi har det allt för bra.
Efter det gick vi vidare ut och besökte olika barer och utforskade staden. Tillslut hamnade vi på ett ställe som mer liknande en nattklubb. Vi dansade och hade det roligt innan vi tillslut gick hem.
Lördagen bestod mest av strosande i staden, tog fina bilder och lite shopping. När vi skulle gå hem för att vila lite innan vi skulle gå ut för att äta middag hände det som inte fick hända. När vi skulle öppna dörren lyckades nyckeln gå av. Hälften satt kvar i låset och hälften hade vi i handen. Självfallet försökte vi pilla ut nyckeln men efter många försök utan någon framgång fick vi tillslut ringa till ägaren, för att sedan kontakta en låssmed. För att inte göra historien lång gick allting bra tillslut men det kändes väldigt typiskt och onödigt att det skulle hända nu av alla gånger.
Man kan väl säga att vi senare belönade oss (haha) med en riktigt bra middag. Servicen var av första klass och maten helt underbar den med. Vi var sist ut från restaurangen och efter middagen kände vi oss dock rätt nöjda så vi begav oss hemåt för att krypa i säng.
Söndagen ställde vi klockan på tio för att vara redo när ägaren kom klockan elva. Det var inga problem vid ”utcheckningen” och vi begav oss in mot stan igen för att utforska lite till. Det slutade med att vi hyrde cyklar (jag var inte glad i början då min cykeln var SÄMST) men efter ett tag och efter att ha justerat cykeln var det ett helt okej färdsätt. Vi cyklade runt i stan och när vi kände oss gick vi tillbaka till bilen och påbörjade vår hemfärd.
Vi passade däremot på att åka längs kusten och ville stanna någonstans för att äta lunch. Tre små städer senare stannade vi tillslut i den tredje och åt ”Moules des frites”. Det var helt okej, men restaurangen var inte den bästa då vi tvingades att ta den första bästa som faktiskt fortfarande hade öppet. Restaurangerna stänger köket tidigt på söndagar och vi var lite sent ute.
Klockan sex kom vi slutligen tillbaka till Aix och jag såg faktiskt fram emot att få strosa genom stan för att komma till min lägenhet. Fina Aix. Montpellier var en riktigt fin stad det med och skulle jag stanna för att plugga en längre period skulle jag nog rekommendera Montpellier framför Aix, pga storleken. Både är fina men det finns ett större utbud i Montpellier än i Aix.
Söndagskvällen spenderade jag enbart hemma i lugn och ro, kollade film och pulade i lägenheten. Dagarna som följer kommer att springa förbi, så räkna inte med någon uppdatering försen jag är på svensk mark igen. Det är ju trots allt bara en vecka kvar, galet!
Fail
En snabb uppdatering här på bloggen så ni inte tror att jag ligger i en snödriva på måndag om ni inte hör från mig. I tisdags kväll fick vi, emot alla våra viljor, inse att det inte skulle bli någon skidtripp. Varför? Jo, det finns inte tillräckligt med snö! Är inte det lite ironiskt...när man för en gångs skull vill ha massa snö så finns den inte där. De andra ställena öppnade inte försen första december och det är helgen då alla ska hem, typiskt. Egentligen har jag väl ingen anledningen att hänga läpp men det hade varit så himla kul att få åka lite snowboard ändå.
Så för att inte deppa ihop helt tar vi därför vårt pick&pack och åker till Montpeiller över helgen. Vi har hyrt en lägenhet och vi åker direkt efter lektionen idag, tillbaka söndag kväll.
Vad som skett resten av denna vecka får jag skriva på måndag tillsammans med helgens bravader. Dessvärre har denna vecka mest bestått av sjukdom för min del. En otursvecka helt enkelt! Nej, tillbaka till lektionen.
Bisous
Sicken helg
Måndag, igen. Vilken helg det har varit! Jag tar det som vanligt från början…
I torsdags var jag först inte så taggad på att göra något men humöret ändras snabbt och det känns som om vi måste passa på när vi är här så runt 22-tiden samlades vi för att tillsammans gå till ett ställe där en kille skulle spela saxofon live tillsammans med den vanliga ”klubbmusiken”. Det var jag, Win, Charlotte och Maja. Vi njöt att goda drinkar och bra musik, efter ett tag ville vi dock gå vidare för att gå till en av våra favoritpubar. Alltid mycket folk, härlig stämning och billig öl. Kvällen blev inte allt för sen och på fredagen hade vi eftermiddagslektion så allt var i sin ordning. Det gäller att välja sina sena kvällar!
På fredagslektionen skulle vi säga hejdå till en av våra lärare som vi har haft sen allra första veckan här, Christine. Hon hade föreslagit att vi skulle göra någonting annorlunda för nöjets skull och tacka för vår tid tillsammans. Med det sagt inledde vi därför fredagens lektion med att ha ostkalas. Himmels vad mycket ost hon hade köpt, och nu vet jag ju faktiskt vad jag gillar för ost mer än brie, hehe. Tycker det är svårt i vanliga fall att komma ihåg namnet på ostar man äter och väl i affären vågar jag inte chansa hej vilt eftersom det kan gå helt fel. Så nu har jag noggrant skrivit upp vad ostarna heter så jag vet vad jag kan köpa nästa gång!
Efter lektionen, som var riktigt seg den sista timmen då alla bara ville gå hem, gick jag med Ulrikke hem ett tag för att senare ta oss till Charlotte. Vi hade kommit överens om att laga mat tillsammans och ha det allmänt trevligt. Ingredienser för fajitas inhandlades på Monoprix och Win kom även för att möta upp oss då. En hel kväll då vi pratade franska, åt god mat och drack gott vin. Sådana kvällar får gärna gå i repris. Matkoma och bekväma bestämde vi oss dock för att inte gå vidare ut, utan alla gick hem till var och en för att få lite skönhetssömn.
Lördagen hade vi planer på att åka till Avignon med Wins bil. Klockan ett möttes vi upp framför hennes lägenhet, satte på gamla goda låtar, skruvade upp volymen på hösta volym och sjöng tills lungorna inte orkade mer. Det är en sak jag saknar med att vara här, sitta själv i bilen, köra längs vägarna och bara sjunga rakt ut. Snart har det gått tre månader utan att jag har kört bil och ännu mer tid kommer att passera eftersom jag i princip direkt åker till Thailand. Jag undrar om jag blir som min syster och inte hittar vägen längre…nja, jag tror jag kommer ihåg. Nemas problemas.
Avignon var riktigt fint dock en aning molnigt då solen valde att gå i moln när vi kom fram. Vi strosade runt längs gatorna och torgen, tog mycket kort och som vanligt fick vi oss ett gott skratt samtidigt. Jag har lagt upp lite bilder på facebook men hoppas att jag får Wins bilder också, hon har en riktigt bra kamera tillskillnad från min dåliga kamera i Iphonen.
Vi fick riktigt bråttom på när vi kom tillbaka till Aix runt sju-tiden. Kvällen till ära skulle vi fira Charles som fyllde tjugotre. Det blev en snabb dusch, panikfixning av håret och kastade på mig första bästa outfit. Hemma hos Charles möttes vi av ett stort gäng från Luxemburg, och ja det pratade sitt egna lilla språk med varandra. Jag blev lite förvånad att de inte kände någon större skyldighet att byta till engelska eller franska. Engelska förstår vi uppenbarligen bra och om de hade pratat franska hade vi i alla fall kunnat göra ett försök. Så i början av festen kändes det lite halvt obekvämt för mig och Ulrikke eftersom vi mest stod som två fån. Men ju längre in på kvällen desto mer började folk inse att vi inte var så farliga att prata med är vi försöka få till en konversation. Kvällen avslutades riktigt sent då vi efter Charles lägenhet gick vidare till två ställen. Först till en pub och sen till Aix största nattklubb (haha ”största”). Jag trillade i säng runt sextiden, vi dansade som aldrig förr och jag var riktigt glad över att få lägga huvudet på kudden.
Det vi inte riktigt hade planerat så bra var att vi skulle gå till ”Thermes Sextius” på söndag morgon. Klockan halv tio var det avtalat att jag skulle stå utanför Ulrikkes port. Vi båda visste att vi skulle vara trötta men tänkte att det inte gjorde så mycket när man ska äta en underbar brunch och strosa runt i ett spa. Klockan tio över tio vaknar jag av att Ulrikke ringer min svenska mobil. Jag hade ställt tre alarm och kommer inte ens ihåg att jag försökt stänga av dem, min franska mobil hade ringt och mottagit sms. Ja, jag var relativt död när jag vaknade.
Snabb som jag är lyckades jag vara hos Ulrikke en kvart senare och vi begav oss mot Thermes Sextius. Vi blev inte besvikna, jag tror aldrig jag har skådat en sådan stor brunch förut! Jag behöver inte ens gå in på utbudet av desserter. Lite annorlunda än goda muffins om man säger så. Det slutade med att vi, under två timmar iföra morgonrockar och tofflor, satt och åt alla smarriga delikatesser. Efter brunchen gick vi och satte oss i bubbelpoolen ett bra tag, sedan gick vi vidare till ”hammam och bastu avdelning”. Det som var lite tråkigt var att utomhuspoolen var stängd, troligtvis för att det inte är högsäsong längre här. Men vilken dag vi fick tillsammans, mycket mysigt!
Efteråt gick vi hem till Ulrikke och beslöt oss för att fortsätta vår härliga och avkopplande dag. Vi tittade på två filmer och lagade ugnspannkaka till middag. Vi tittade på Twiligt, Breaking Dawn part I i förhoppning om att part 2 skulle sändas här i Aix nu när den haft premiär. Dessvärre fann vi att den enbart går på den franska biografen och jag vill inte se del 2 utan full förståelse för vad de säger. Så, planen blir väl att se den söndag kväll i Sverige innan jag åker till Thailand. Haha. Jag kan ju inte åka till Thailand och vänta ytterliga tre veckor på att få se den. Sedan såg vi en tecknad film ”Brave”, men jag tror båda två, definitivt Ulrikke lyckades slumra till under filmens gång. Klockan halv elva återvände jag hem till min lägenhet, komponerade början av detta blogginlägg och slocknade snabbt därefter.
Idag har vi haft förmiddagslektion och en ny vecka väntar. Jag är mest exalterad över att spika alla planer till vår skidresa till helgen. Men efter nästa helg kan någon göra så att tiden gå extra sakta…Jag vill inte lämna Aix, alla under bara människor, upplevelser och fina minnen jag fått här. Bästa att leva i nuet, så dessa två sista veckor ska jag göra till de två bästa!
Ytterligare en resa
Nu är jag bra duktig och uppdaterar mer än en gång i veckan. Bättre sent än aldrig. Kan ju också bero på att vi har så mycket skola denna vecka att jag tillgång till internet mer.
Hursomhelst, på tisdagskvällen gick vi ut och åt på en italiensk restaurang och för min del blev det en himmelsk god pizza. Det var faktiskt den första upplevelsen av pizza här i Aix. Det hade lika gärna kunnat bli tre månader utan pizza men då hade jag gått miste om denna smakupplevelse. Jag var tillsammans med Ulrikke, Berend och Charles - vilket är samma gäng som ska på äventyr nästa helg!
Vi har nämligen bestämt oss för att åka iväg på en liten skidresa (tack gode gud att jag får utnyttja skidkläderna som pappa var snäll och tog med). Just nu lutar det mot Italien och vi kommer åka efter vår fredagslektion. Det blir en kort resa då vi återvänder söndag kväll men ack så värt det. Hoppas på mycket snö och bra väder!
Vi snackade lite löst om resan under vår middag och sedan gick jag hem för att slockna direkt i sängen. Det verkar inte finnas någon stopp på hur mycket sömn en människa kan behöva för jag sover som en liten bebis här. Får väl halvt tacka min säng här också, inte vilken säng som helst. Det enda som gör att det känns okej att lämna den är att jag vet att jag har en lika skön, om inte skönare, som väntar på mig hemma.
Onsdagen spenderades till mesta dels i skolan, surprise, och efter gick Ulrikke och jag vidare för att testa på ett nytt cafe. Vi har börjat skrivit en lista på allt vi vill hinna göra innan vi åker hem och ytterligare ett syfte med listan är att vi inte får går tillbaka till ett ställe vi redan har varit på. Så vid halvfem tiden satt vi åter igen utomhus, utan att frysa, njöt av gott kaffe och fina bakelser medans vi beundrade folk som gick förbi på gatan. Livet.
Middag denna kväll blev med Berend och Ulrikke hemma hos mig. Jag tillagade pasta med tomatsås och champinjoner, så enkelt som det låter men med lite parmesan kan allt piffas till. Efter middagen slog jag på tv:n och en mer nöjd människa fick man leta efter då jag precis tajmade fotbollsmatchen mellan Italien-Frankrike. Så fram med brieosten, kex och ett glas rött. Matchen var bra och spännande, det enda som saknades var någon som delar samma passion för fotboll att se den med. Men ändå, livet. Av dagens rubriker kunde jag däremot känna mig lite ledsen att jag inte kunde se Sveriges match, det verkar som Zlatan körde one-man-show! Får helt enkelt knarka internet för lite klipp nu på eftermiddagen.
Jag vet inte vad som flög i mig efter matchen, men då fick jag för mig att städa. Eftersom jag har Ulrikkes dammsugare ville jag passa på att skrubba golvet också. Sagt och gjort plockade jag iordning, skrubbade och dammade hela lägenheten. Så nu är den skinande ren!
Idag är en lång dag, vi har precis haft morgonlektion och nästa lektion börjar klockan två. Men jag har varit ut på en löprunda imorse så nu är jag full av energi. Lite kaffe och lunch innan nästa lektion börjar så kommer det funka. En croissant också, hehe. Ikväll ska vi ha en pub-kväll och om vädret fortsätter vara lika bra så kommer det säkert vara mycket folk ute och stämningen på topp! I övrigt är helgens planer i detta nuet att fira Charles som fyller år och att på söndag gå på ”Thermes Sextius” – äta brunch och njuta av deras spa. Livet.
ps. Jag har precis köpt en flygbiljett: Stockholm - Bangkok, 3-22 december! ÖVERLYCKLIG!! Kommer bli underbart och jag får umgås med Sofia och Kalle i hela tre veckor! Livet.
Solen har hittat tillbaka!
Ytterligare en vecka har gått sen jag skrev sist. Det är inte ens lätt att komma ihåg vad jag har gjort. Förra veckan var det som sagt mycket lektioner och samma visa är det denna vecka, om inte mer. För mitt lärande är det bra men det känns som tiden rinner ut snart och jag vill utnyttja varje minut till att uppleva mer, men skolan gör en samtidigt trött.
Tillbaka till förra veckan, det blev en del hemmakvällar och lite mysiga middagar tillsammans men i övrigt var det inte försen på fredag vi festade loss i vardagen. Anledningen denna gång var Wins födelsedag dagen där innan (som vi självklart firade med lite middag på självaste dagen) men framför allt hade vi laddat upp lite extra när fredagskvällen kom. Det var första helgen som vi var helt ”män-fria” då Berend hade åkte hem över helgen och Manuel har som sagt redan lämnat oss lördagen innan.
En tjejkväll som vi inledde med att laga paj. En paj enligts Win recept, den innehöll äpple, paprika och chévre – mums! Vi var enbart tre stycken hos Ulrikke men lika mysigt som vanligt och kvällen fortsattes på SplenDid. Vi dansade som aldrig förr och ytterligare en lyckad kväll gick mot sitt slut runt halv tre.
Lördagen hade vi sedan tidigare planerat att åka till Marseille. Det ösregnade när jag vaknade och jag tror inte det slutade tills sent på kvällen. Vi trotsade dock regnet och åkte ändå. En liten ”hej-jag-trodde-jag-skulle-dö” upplevelse fick jag däremot uppleva då motorvägarna var översvämmade med vatten och det var inte lätt att se det när man kom i full fart. Så på med musiken och sedan blundade jag hela vägen till Marseille. Vi bjöd på en liten ”tack-för-att-jag-överlevde” bild när vi kom fram och jag kunde äntligen andas ut. Det här med att åka bil i Frankrike har inte gjort mig mindre rädd för att färdas med bil. Måste bli skärpning, en road-trip nästa sommar kanske kan bota det hela?
I alla fall, vi såg katedralen i Marseille men mycket mer än så kan jag inte påstå att vi såg eftersom det var fullt fokus på att gömma sig under paraplyet. Skönt med en utflykt dock och oavsett om vi inte såg så mycket fick jag en känsla för hur Marseille, i ett finare väder, skulle kunna vara.
Lördagskvällen spenderade vi var och en i sitt hem, Ulrikke kände att hon behövde lite ensamtid och för att vara helt ärligt var det rätt skönt att bara spendera lite tid på egen hand och mysa framför tv:n. Jag hittade, något jag trodde var en miniserie, på tv:n och blev glad för att jag hittade något att se på. Dessvärre när jag hade kämpat för att hålla mig vaken tills sista delen sändes fick jag det klart för mig att det var en låååång miniserie som fortsatte med nästa fyra avsnitt nästa lördag. Lär inte hända att jag stannar inne nästa lördag för att se vidare, eller vad tror ni?
Söndagen spenderade jag hos Ulrikke och vi bakade kanelbullar. Godare än godast! Jag fick däremot en överraskning när Ulrikke sa att i Norge så har man inte pärlsocker på kanelbullarna, whuuuut?! För mig gör pärlsockret halva kanelbullen, om ni förstår vad jag menar. Självfallet var våra bullar supergoda utan pärlsocker, men jag har aldrig hört något så galet. Haha. Senare på söndagskvällen kom Cathrine (en ”ny” tjej från Canada”) över med hemlagad risotto som vi fick avnjuta. Jag ska definitivt lära mig göra risotto när jag kommer hem. Kanske vår julmiddag, vad säger släkten Lindahl/Thysell?
Igår, måndag, hade vi dubbellektioner vilket innebär skolan från 09-15:30 med en lunchpaus. En helt okej dag som gick relativt fort. Efter skolan fick jag med mig Olivia ut på en liten löptur i parken. Vädret denna vecka förväntas vara helt fantastiskt och hittills har det inte svikit oss. Efter löpturen inväntade jag sen min hyresvärd som skulle komma och fixa mitt kök. Rören och diskhon i köket har inte velat samarbeta med mig de senaste dagarna. Vattnet envisas med att stanna kvar i diskhon och jag började få seriösa problem med att diska utan att det blev översvämning. Sagt och gjort kom han vid kvart över nio och rensade både rören i köket, badrummet och tömde blomkrukorna från vattnet. Jag har även fått låna Ulrikkes dammsugare så ni är lägenheten ren som aldrig förr! Saknas bara att jag ska svabba golvet så är den som ny. Resten av kvällen spenderade jag med att titta på Twilight, del 2 på franska. De sänder en hel del bra filmer på tv-kanalerna och eftersom jag ändå var tvungen att invänta min hyresvärd passade det perfekt.
Idag har vi lektion klockan två, om ca en halvtimme. Jag och Ulrikke har hunnit ta en runda i parken, även fast vi inte sprang så länge hann vi njuta av vädret (idag igen!) och få lite frisk luft. Nu sitter jag och surfar runt på internet och laddar för en eftermiddag full med franska. Ikväll ska vi ut och äta och vad resten av veckan bjuder på, förutom massa lektioner, vet jag inte ännu!
Hoppas ni har det fint där hemma, bisous
Den första av de fyra sista veckorna
Måndag, igen. Denna vecka har vi mer lektioner än vanligt och det kommer innebära mer plugg. Rätt skönt, det börjar närma sig slutet så det är dags att ta vara på franskan så mycket som möjligt. Sist jag skrev satt jag hemma hos Win medan hon lagade mat åt mig och Berend. Fredagskvällen blev väldigt lyckad, vi åt middag, dansade och hade en allmänt lyckad kväll. Jag tror vi rundade av kvällen vid fem-tiden, om inte senare. Kvällen började som sagt hos Win och vi gick sedan vidare till ”SplenDid” för att dansa och väl där träffade vi på vår salslärare som bjöd in oss på efterfest hos honom. Ett erbjudande vi inte kunde tacka nej till och väl framme hos honom fick vi i princip flera gratislektioner. Vi dansade salsa tills huvudet inte längre kunde hänga med. Det är grymt kul att dansa salsa med någon som verkligen vet hur det ska gå till, som tjej behöver du nästan inte anstränga dig överhuvudtaget mer än att hitta den rätta takten och låta killen styra dina steg. Vi får se om det blir en salsalektion i veckan eller inte, jag hoppas det!
På lördagen var vi alla lite trötta men som tur är har vi Berend som alltid tar initiativ och vill hitta på något. Sagt och gjort satte vi oss därför i bilen och körde till en annan by, Cassis, och avnjöt en grymt god fisklunch och dessert. Vädret har varit lite ostadigt denna helg men temperaturen är fortfarande hög. Vi kunde därför sitta utomhus under markisen medan regnet öste ner och avnjuta vår lunch utan att frysa, rätt coolt för att vara den andra november. När regnet hade uppehåll passade vi på att strosa omkring lite i staden och se oss omkring.
Vi kom tillbaka till Aix runt halvsju-tiden och jag gick för att fylla på mitt kylskåp litegrann. Affärerna stänger klockan halv ett på söndagar och jag hade inga planer på att få en stressig söndagsmorgon så jag passade på att storhandla. Efter några kassar mat och en kopp kaffe begav jag mig sedan till Ulrikke då det väntades filmkväll. Det var sagt att vi skulle se ”From Paris With Love” vilket kändes som en perfekt film, men när jag kom fram hade det ändrats till ”Shutter Island”. Ni som känner mig väl vet att jag och sådana filmer inte riktigt går hand i hand. Jag lyckades dock övertalas att se den ändå. Jag missade nog däremot den viktigaste delen av filmen då jag tog en kortare promenad med Berend under själva upplösningen. Jag kom tillbaka till slutet av filmen och av det lilla jag hann se verkade det som om att det var en väldigt komplicerad film. Får se om jag faktiskt ser den igen för att få hela storyn klar för mig. Efter filmen gick jag hem och sov som en liten bebis i tio timmar.
Kanske var det de få timmarna jag fick mellan fredag och lördag som gjorde mig så trött, men det är inte ofta jag lyckas sova till halv ett på dagen. Eftersom jag vaknade sent tog jag mig tid att göra en ordentlig frukost med havregrynsgröt, ägg, hårdbrödmackor med smaskigt pålägg och självklart en stor kopp kaffe. Söndagar är bra fina ibland.
Senare mötte jag upp Win och Berend för lite kvalitetstid och ytterligare kaffe. Resten av söndagen spenderade jag med mig själv och på kvällen hade jag tur då de visade X-Men filmen. En bra film och jag fick samtidigt öva min franska.
Nu har vi precis avslutat vår lektion och jag ska sätta mig på terassen för att äta lite lunch, göra läxorna och kanske ta en tur i parken. Ha en fin vecka!
Bonsoir
Lundi
Så lätt var det att försöka ändra på mitt bloggande. Jag får helt enkelt inse att jag inte kommer lyckas leverera så många inlägg per vecka. Tiden går alldeles för fort och ständigt händer de saker runt omkring, bloggen ligger därför inte i fokus.
Men, i alla fall, vad har hänt sen sist? Jag summerar för er:
Helgen (som här inkluderar torsdagen också) bjöd på en hejdå-middag för Emma som skulle lämna oss på fredag morgon. Grabbarna lagade risotto och ratatouille, det var verkligen smaskens! Jag samlar på mig recept här borta ska ni veta. Vi har turen att ha hamnat i ett sällskap där killarna gärna lagar maten medan tjejerna mer än gärna öppnar vinflaskorna. Parfait!
Det blev en roligt men även sorgsen kväll på torsdagen, vi hade samlat alla Emmas uttryck och de minnen vi haft under tiden här i Aix och skrivit ner de i en silvrig bok på franska som hon fick. Presenten blev väldigt uppskattad och jag kan bara föreställa mig hur roligt de kommer vara för henne att kika i den om en månad eller om flera år. Minnen för livet.
Fredagens lektion var därför lite seg och festligheter väntade på fredagskvällen likaså. Det var Olivas födelsedag vi firade och det gjorde vi genom att samlas ett tag hos Ulrikke först innan vi tog oss vidare till ”Le Frômagerie”, vilket i princip är ett ställe som fungerar som ost- & vinbutik på dagen och på övervåningen har de en mindre restaurangdel som är öppen på kvällen. Olivia hade bokat bord till oss alla, dessvärre ösregnade det i fredags, så istället för att njuta av takterrassen fick vi nöja oss med att sitta inne. Inte helt fel del heller, trevligt sällskap tillsammans med ett gott glas vin samt smarriga ostar.
Lördagen spenderade jag genom att hushålla en mindre brunch hemma hos mig tillsammans med Ulrikke, Manuel och Emmas vän Matilda (som var här på besök). Brunchen varade ett tag och Ulrikke sällskapade mig tills hon var tvungen att gå för att möta upp sin vän som kommer vara här på besök i en vecka. Det hade börjat blåsa väldigt mycket och temperaturen sjönk ordentligt under lördagen. Dock visste nog ingen vad som väntade oss framåt lördagskvällen.
Efter Ulrikke gått överraskade min hyresvärd mig genom att dyka upp vid min dörr när jag låg och tittade på en film. Han ville vara snäll och tömma blomkrukorna igen eftersom det regnat så mycket. Jag uppskattar verkligen hans generösa erbjudande men samtidigt finns det inget värre än att få oväntat besök. Jag låg i sängen och tittade på film, brunchen var halvt bortplockad och jag var definitivt inte på humör för att prata med någon just då. Till råga på allt ringde min franska vän samtidigt som min hyresvärd var där. Vilket gjorde att jag behövde tala franska i telefonen (värsta jag vet, helt omöjligt att förstå varandra) för att bekräfta planerna för kvällen. Detta resulterade i att min hyresvärd skiftade till franska istället för engelska efter jag lagt på, hej och hå. Det var relativt obekvämt innan att han var där och nu var jag tvungen att socialisera mig med honom på franska medan han fixade blommorna. Hello, akwardness. Som tur var tog det inte allt för lång tid och jag kunde relativt snabbt återvända till min säng och min film.
När klockan började närma sig sju var vinden riktigt igång. Just då hade jag ingen större lust att bege mig ut men jag var inbjuden på middag så det var bara att ta en varm dusch och gilla läget. Middagen var väldigt trevlig och vi fortsatte till en hemmafest, där jag komiskt nog träffade min klasskamrat (Aix är bra litet ibland). Jag pratade till mestadels franska hela kvällen (yaaay) och när sällskapet beslöt sig för att gå vidare ut till en nattklubb vek jag mig och gick hem. Jag kan inte ens beskriva hur kallt det var ute just då, verkligen obeskrivligt kallt. Vinden var otroligt stark och rå. Natten som följde fick jag sannerligen uppleva ”le Mistral”. Jag var på riktigt rädd, det lät som att en tornado skulle komma och äta upp byggnaden. Jag hörde träden vina som aldrig förr, mina möbler på terrassen blåste omkull, till och med en blomkruka välte omkull och blev ytterligare förflyttad av vindens kraft. Hjälp säger jag bara. Funderade seriöst ett tag på att ringa mamma eller pappa. Ja, ni förstår hur bra jag sov den natten. Auff. Som tur var vaknade jag upp på söndagen, med alla ägodelar i behåll.
Det var rätt komiskt att se förödelsen dagen efter däremot. Större delar av ”Cours Mirabeau” (huvudgatan) var lövtäckt och på nyheterna visade de att ett stort kryssningsfartyg i Marseilles hamn hade vält in mot hamnkanten. Ingen liten vind att leka med, jag vill inte ens tänka mig hur det faktiskt skulle vara att hamna i en tornado eller befinna sig där ”Sandy” kommer slå till.
Nog prat om vind, söndagen spenderade jag till mestadels med Ulrikke (surprise!). Jag hann ta en liten söndagspromenad i solen (fortfarande kallt efter le Mistral), handla lite mat och utföra andra ting. Vi gjorde duktigt nog våra läxor tillsammans och senare på kvällen möttes jag upp sällskapet igen för att sällskapa ytterligare. En händelserik helg, men även väldigt mysig och lärorik.
Idag är det som sagt måndag, jag har haft förmiddagsklass och nu sitter jag kvar i skolan för att skriva på min presentation jag ska ha imorgon. I detta nu känns det helt hopplöst, men som en av mina klasskamrater sa så är jag ju faktiskt här för min egen skull och det är bara jag själv som kan bestämma hur mycket tid jag vill lägga ner på presentationen. Jo tack, det var klokt sagt. Men heter man Elin vill man alltid göra sitt bästa. Veckans dilemma helt enkelt. Jag gör nog på ett ungefär mitt bästa (haha lät bra) och så får det gå som det går helt enkelt. Temat/påståendet är - ”Idrottsstjärnor är förebilder runt om i hela världen, som t.ex. Zidane, kan de göra mer än professorer för att lyckas utbilda de yngre”. Ett intressant ämne men väldigt svårt att navigera sig fram i en debattform, om jag får säga det själv…Bonne chance!
Så för att ta vara på min tid ska jag därför runda av detta inlägg, det som väntas framöver i veckan är födelsedagsfirande för Ulrikke som fyller år imorgon (Woho!), en planerad dagsutflykt till Nice på torsdag och tyvärr ytterligare ett farväl på fredag. Denna gång är det Manuel som lämnar oss, skaran blir mindre och mindre för varje vecka som går. Imorgon har jag bara 1 månad kvar här i Aix. Snyft.
Mercredi
Quelle honte!
Ja, fy skämst! Nu har det gått alldeles för lång tid sen jag skrev sist. Dagarna springer förbi och det gör även tiden under dagens gång. Sist jag klottrade ner något här i bloggen var det i måndags, dagen innan mamma skulle komma. Så jag ska kortfattat försöka sammanfatta dagarna som passerat sen dess.
Tisdag var en vanlig dag i skolan och på kvällen gick jag för att möta mamma vid bussen. Jag visste var flygbussen skulle stanna och var där den tiden jag tyckte hon skulle anlända. När jag står där och väntar får jag ett sms från mamma som fick mig minst sagt konfunderad. Jag mottog ett sms där det stod ”bussen stannande nog inte där den brukar, han sa att jag skulle gå uppför till vänster, har gått ett tag, brunt hus tv”. Om jag började skratta? Eh, ja. Svarade något i stil med ”Haha, men va?! Hur ska jag veta vart du är?”. Efter ett litet tag sms:a mamma igen och sa att hon stod utanför H&M och då visste jag som tur var direkt var hon befann sig (ibland är det bra att känna till shoppingrundan utantill). Men i övrigt tyckte jag det var rätt komiskt eftersom ett brunt hus i princip kunde vara var som helst. Hur som helt, när vi kramat om varandra började vi gå hem mot lägenheten och spenderade kvällen med att komma ikapp i varandras liv igen. Mysigt.
De övriga dagarna mamma har varit här har för min del också inneburit väldigt mycket plugg. Veckan som gått har vi haft ”utvärderings-vecka”, vilket innebar prov, prov och flera prov. Det har gått helt okej men kändes lite oturligt att det infall när mamma var här. Som tur var hade mamma inga problem att strosa runt på stan själv och kika i affärer, eller ta en fika medan jag hade skola. På kvällarna gick vi på restaurang och hade de mysigt, de blev lite strosandes i affärer tillsammans också, men framför allt fick vi lite kvalitetstid med varandra under hennes tid här. Dagarna gick som sagt väldigt snabbt förbi och på lördag var det dags att säga hejdå till varandra. Jag gick med mamma till bussen och vinkade henne farväl, hon återvände till Sverige på lördag eftermiddag så efter jag sagt farväl gick jag hem till Ulrikke för att ta igen lite kvalitetstid med henne.
Lördagskvällen bjöd på en trevlig tapas-middag hemma hos Ulrikke, tillagad av vår egna kock Berend, tillsammans med hela gänget. Berend hade sin syster här och det var hennes sista kväll i Aix så vi passade på att fira lite extra för hennes skull. Det är alltid kul att få träffa nya människor, få höra nya historier och knyta ännu mer kontakter.
Söndagen var det utlovat brunch hemma hos mig och mycket riktigt blev det en stor brunch med stort sällskap. Vi var nog runt tio personer som tillslut njöt av varandras sällskap. Det blev uppenbart att jag inte har så mycket porslin, men lägenheten kanske inte riktigt är tänkt att hushålla en brunch för tio personer samtidigt. I alla fall, medan vi avnjöt brunchen började det regna ute igen (det är någonting med söndagar och ösregn här i Aix) och det gjorde det hela ännu mysigare. Efter brunchen fick jag fortsatt sällskap av Ulrikke och Oliva. Det var tänkt att det skulle pluggas lite men det blev inte så mycket av den varan. Vi lyssnade på musik, tittade på bilder, åt lite pannkakor och tog en powernap.
När det började närma sig kväll gick vi hem till Ulrikke för att äta lite middag (ja, vi åt en hel del på söndagen, hehe). Sen hade vi planer att gå vidare mot biografen för att inviga biografen. Vi var totalt sex stycken som anslöt vid biografen för att se ”Paperboy”. Som tur är sänder de vissa filmer på originalspråk (med fransk undertext), annars hade det nog varit lite för mycket för oss att ta in. Filmen var riktigt bra, samtidigt som den var väldigt rå och brutal. Helt klar sevärd, även om man inte hade den bästa känslan i kroppen när man klev ut från biosalongen.
Igår hade vi morgonlektion och efter hade jag och Ulrikke bestämt oss för att ta en springtur. Dock kände vi att en powerwalk och lite styrkeövningar i parken fick räcka. Vi tre-tiden gav vi oss ut och vi var ut ett bra tag. Även om vädret har blivit sämre är det fortfarande varmt ute.
Vid sextiden var det tänkt att vi skulle gå på en utställning, Afrikanskt konst, dessvärre hade Charlotte (en fransk tjej vi lärt känna här) tagit fel på dagen/tiden så det var ungefär så dött som det kunde bli utanför stället. Inte bröt vi ihop för det utan gick vidare för att ta ett glas vin istället. Det blev en campari och vi fick även öva på vår franska. Efter vinglaset återvände vi hem till Ulrikke och lagade middag tillsammans och senare på kvällen anslöt resten av gänget. Det är så härligt att bara umgås tillsammans utan att egentligen göra någonting speciellt. Det är då man vet att man gillar de människorna man umgås med.
Vad resten av veckan bjuder på får jag se, det är tyvärr Emmas sista dagar här i Aix så det lär bli avslutningsmiddag för henne på torsdag. Men i övrigt ser det rätt oplanerat ut. Jag har kommit igång att röra på mig igen, så målet är att inte tappa det. Både kroppen och huvudet blir piggare, kan behövas med tanke på hur mycket energi mina franskalektioner suger ur mig.
Hoppas inte att det tar lika lång tid tills jag skriver här igen på bloggen, men internet är som sagt inte någonting jag har tillgång till så lätt och ibland orkar jag inte stanna kvar i skolan för att bjuda på en rad. Hoppas ni står ut med mitt sporadiska bloggande!
Bisous!
Blixtrar och dunder, magiska under.
Är det Cattas födelsedag!
Alldeles riktigt gissade du rätt darling! Du fyller 30 år idag och jag är så otroligt ledsen över att jag inte kan fira den med dig hemma i Sverige. Jag hade tänkt ladda upp massa gamla bilder på oss, men som vanligt klarar inte internet av det. Jag får nöja mig med att titta tillbaka på alla fina stunder vi haft och tänka på alla fina stunder vi kommer att ha.
Hoppas du får en underbar helg med massa kärlek. Tänker på dig! <3
Sjukling
En månad har gått
I helgen hade jag som sagt finbesök av pappa och Jenny. De kom sent på fredag kväll runt tolvtiden och jag hade på dagen spenderat större del av min tid i en park tillsammans med de andra. Vi var lagom möra efter vårt avskedsfirande av Jenny, den schweiziska tjejen, då hennes tid i Aix var över. Vädret var varmare än det brukar vara just nu, kjol och t-shirt och ändå svettades jag ihjäl. Jag behöver kanske inte påpeka att jag älskar värmen här. Så även fast det var ett sorgligt hejdå i parken av Jenny njöt vi av sol, lite lemonad, baguette och promenader i skuggan för att svalka oss.
Fredagskvällen spenderades tillsammans med Emma och Ulrikke innan pappa och Jenny kom, jag gick hem till lägenheten vid elvatiden för att vara på den säkra sidan. Kanske inte så kul för dem att komma fram och så är jag inte här. Tajmat åkte jag sen ner för att ta emot dem redan när de klev ur taxin. Vad tror ni jag upptäcker då? Jo, de hade exakt samma taxichaufför som jag hade när jag först anlände till Marseille och skulle åka till Aix. Vad är oddsen?! Han var inte helt oförglömlig då han var kines, satt 1 cm från ratten, körde som en dåre och hade en väldigt flashig, högblank, svart Mercedes. Hur som helst, vi satt mest och pratade på fredagskvällen och roddade med pappas sk. ”säng”. Eftersom min säng enbart räcker till två personer och jag inte har någon ordentlig soffa hade vi beslutat oss för att lösa det på bästa sätt utifrån förutsättningarna. Det fick därför bli två dynor (mina fåtöljdynor) och ett överkast som de låg inlindade i. Till mitt försvar sa pappa att han hellre sover på för hårt underlag än för mjukt. Stengolv och två tunna soffdynor var kanske inte riktigt vad han hade föreställt sig…hehe. Men men, han trivdes som tur var som fisken i vattnet i sin säng och sängproblemet var ett minne blott.
På lördagen vaknade vi sakta och säkert, jag och pappa gick för att handla färskt bröd för att sedan avnjuta en ordentlig frukost tillsammans. Vädret var inte lika bra som det hade varit på fredagen, men tillskillnad från Sverige var detta himmelriket för pappa och Jenny. Efter frukosten gick vi därmed ner på stan och vi gick i flera timmar. Aix är en väldigt ”stros-vänlig” stad och vi avbröt enbart vårt eviga strosande för att äta lunch. Svennar som vi är ville vi självklart sitta i solen under hela lunchen, vilket resulterade i att vi alla var ganska möra när vi kom tillbaka till lägenheten och skulle göra oss i ordning för kvällen.
Efter alla var påklädda och klara hade jag bestämt att vi skulle gå till en marockansk restaurang som är min personliga favorit här i Aix. Pappa och Jenny svimmade inte direkt av förtjusning efter vårt besök, men de tyckte det var gott och kul att ändå få testa på något nytt i matväg. Vi hamnade sedan på en Irish pub efter restaurangbesöket och pappa skulle få sin älskade Irish Coffee medan jag och Jenny fortsatte med lite mer vin. Slutligen gick vi hem och tittade på alla mina bilder från tiden hittills i Frankrike och självfallet fick vi i oss lite ost och kex samtidigt. En mycket lyckad första dag.
På söndag blev det samma visa då vi gick ut för att handla färskt bröd och avnjuta frukosten i lugn och ro. Vi hade inte mycket planer denna dag heller mer än att strosa omkring i staden. Däremot lyckades vi stöta på mestadels av mina vänner här i Aix och det var kul för Jenny och pappa att kunna få ett ansikte för de personerna jag ständigt pratar om. På söndagen avnjöt vi en crêpes (obligatoriskt) på huvudgatan, satt och studerade människor och njöt lite till av de fina vädret. Innan dess hade vi lyckats boka bord på en fransk restaurang till kvällen som vi alla såg väldigt mycket fram emot. Från början var det tänkt att vi alla skulle åka till Marseille för att se matchen mellan Marseille-PSG. Dessvärre var det redan slutsålt när jag började leta biljetter, men en trerättersmiddag istället för det var inte världens förlust det. Valet av restaurang visade sig vara perfekt, jag och Jenny började med anklever medan pappa åt räkor i basilikacannelloni. Vi fick till och med pappa att inse att han gillade anklever trots att det innehöll ordet ”lever”. Till huvudrätt åt vi sen alla samma, nämligen anka (mycket anka nu) tillsammans med världens godaste potatismos, som smälte i munnen, och slutligen en väldigt speciell röra innehållandes sötpotatis och en krydda från Brasilien. Efterrätten bestod av färska jordgubbar, tillsammans med vitchoklas, gammaldags vanlijglass, lime och något som liknade ljust farinsocker. Dock så smattrade i munnen när man åt detta ”socker”. Jag känner igen det men inget jag riktigt kan sätta fingret på vad det är. Roligt var det i alla fall då det kändes som fyrverkerier i munnen. Jag tänkte skriva ut vad vi åt på franska, men jag tror inte det hjälper de flesta av er direkt, no offence.
Efter vår trerättersmiddag begav vi oss vidare för att avsluta kvällen på samma Irish Pub som dagen innan och vi lyckades nästan se hela sista halvlek av Marseille-PSG matchen. Nöjda och belåtna gick vi hem till lägenheten och somnade gott.
Måndag morgon, pappa och Jenny var inte alls överlyckliga över att behöva packa ihop sina saker för att återvända till Sverige. Vi hann uträtta lite ärenden och de hann till och med ge sig iväg på en egen liten utflykt genom stan medan jag var i lägenheten (jag har som sagt sett stadens gränder ett antal gånger och behöver ladda upp inför skolan/verkligenheten). De lyckades med att inte gå vilse och trillade in ungefär en fyrtio minuter innan jag var tvungen att kasta ut dem igen. Skolan kallade för mig och de började gå mot taxibilarna istället. Jag kunde inte vara med nöjd med att ha haft de här, det är verkligen svårt att beskriva känslan och upplevelsen i Aix, men nu har det i alla fall fått ett litet smakprov på det.
Efter lektionen i måndags ringde jag Olivia och vi gick ut och sprang en vända, sen spenderades kvällen mest med att komma ikapp med läxorna och slappa framför en film. Igårkväll hade vi "American Dinner" och det lagades hemmagjorda hamburgare, mycket mysigt.
Idag mår jag inte så bra, redan igår började jag känna mig sjuk och just nu har jag världens förkylning blandat med lite feber. Försöker härda ut lektionerna ändå för jag vill inte missa något, men jag känner mig inte på topp direkt. Får bli ett par lugna dagar innan helgen så jag blir frisk. Kanske är det farligt att få besök från Sverige, andra baciller än i Frankrike, hehe. I övrigt går det bättre med franskan, det går i rätt riktning om man säger så och jag tackar gud för att jag har nästan två månader kvar här så jag hinner lära mig ännu mer.
På tal om franska och skola ska jag nu söka in till vårens kurser (i tid denna gång!). Jag siktar på arbetsrätt samt ännu mer franska. Hoppas ni inte fryser bort där hemma. Later!
Ps, har jag inte världens finaste familj som tog med Kalles Kaviar och världens största godispåse fyllt med svenskt godis hit?!. Jag tycker det.